OPINION När Avpixlat publicerade min artikel om Anna Laestadius Larsson och hennes simulerade engagemang för en sydossetisk familj fann jag i kommentarsfälten länkar till ett par artiklar i SvD från 2005. Förvånansvärt nog låg dessa artiklar (HÄR och HÄR) kvar, trots att många år gott och trots att ämnet får anses vara känsligt. (Rensas de bort nu eller?)
För er som har glömt bakgrunden, eller var lite unga när det begav sig. År 2005 var detta med apatiska barn ett närmast galopperande fenomen, det handlade om hundratals. Debatten som följde ledde till ”amnesti” (fånigt ord i sammanhanget) och uppluckringar i redan generösa migrationslagar. Det blev till slut, vilket var helt förutsägbart, fler än några hundra familjer, det blev tiotusentals. Signalen var glasklar, i Sverige lönar det sig att skjuta barnen framför sig, att på verkliga eller uppdiktade grunder utge sig för att vara svag och i behov av hjälp. Just detta med ”amnesti” och det parallellsamhälle för illegala invandrare som etablerades innebar dessutom att man kunde ignorera eventuella avslag och invänta nästa ”amnesti” eller någon annan öppning i det schweizerostliknande systemet.
Men till skillnad från nu fanns det inslag av något man kan kalla för seriös debatt i etablerade media. Vissa vågade framföra att det var lite märkligt med denna oerhörda överrepresentation av apatiska barn i just Sverige. Det gällde mystiskt nog huvudsakligen eller nästan bara barn från före detta Sovjet och före detta Jugoslavien. Jag hittar bara nätkällor på följande, men jag har även fått uppgiften bekräftad från en mycket känd journalist – att i Norge höll man koll på barnen dygnet runt och där blev de friska efter några dagar. Jag spekulerar i att liknande i all tysthet har ägt rum i Sverige, vilket kan förklara att fenomenet har avtagit.
Åter till artiklarna från 2005. De visar att det då även fanns en viss öppenhet hos vissa journalister, i det här fallen Christina Wahldén och Markus Lutteman.
Flera av varandra oberoende källor bekräftar uppgifter om att det finns en affärsmässig verksamhet i Ryssland och forna Sovjetrepubliker av asylresor till Sverige. En viktig del är att utnyttja barnen för att kunna få asyl.
Var detta en tidningsanka? Var finns i så fall dementin? Är det ett avancerat bedrägeri eller drevs Wahldén och Lutteman av någon sorts makaber humor? Vidare …
En centralt placerad tjänsteman med god insyn i asylärenden bekräftar för SvD att det förekommer uppgifter från flera håll i det forna Sovjet om att barn används som redskap i asylprocessen:
- Det är alldeles för många barn som utnyttjas så här. Goda människor i Sverige har svårt att förstå hur långt människor kan gå för att få ett uppehållstillstånd. Jag upplever att det har blivit värre och värre de senaste åren. Många är mycket upprörda över svenska myndigheters naivitet, säger personen.
Ännu en lögnhals? Mitt förtroende för ryska tjänstemän är inte hundraprocentigt men vilket skulle syftet vara att sprida rykten så här? Även i Sverige finns intressant information att hämta. Nämligen hos svensk personal som vårdat barnen.
Stina har tillsammans med sina arbetskamrater Peter, Barbro och Åke mycket stor erfarenhet av barnapati. De har vårdat ungefär 50 apatiska barn på sjukhus de senaste åren. De betonar att de inte uttalar sig generellt, men anser att det i ”påfallande många fall” pågått underligheter och att den vetskapen är tärande.
Är det direkta feltolkningar? Var Stina mytoman? Det gäller i så fall även hennes tre kollegor, som i intervjun bekräftar hennes bild.
De berättar om kolleger som inte orkat med ångesten över att vårda barn som bara blir sämre. Flera av arbetskamraterna har därför sagt upp sig. Personalen lider av chefernas tystnad och känslan av att hela Vårdsverige lagt locket på.
Vad var det som pågick och pågår? Var finns, idag, nyfikenheten och viljan att avslöja sanningen? Ett problem i sammanhanget är att den som offentligt kommer med kritiska frågor blir påhoppad av Gellert Tamas, vars karriär i korthet går ut på att smutskasta dem som har en bild som avviker från hans egen. Taktiken är effektiv. Alla som ger uttryck för tvivel rörande de apatiska barnen ansätts tills de antingen backar eller riskerar att hängas ut som rasister som till på köpet hatar sjuka barn.
Jag ska villigt erkänna att det finns en sak som är obekväm och jag tror att många håller med om detta. Bland dessa barn kan det finnas barn sådana som mår dåligt på riktigt utan att föräldrarna har orsakat det, direkt eller indirekt. Därmed är det problematiskt att beskylla alla föräldrar för att ha manipulerat barnen. Vi saknar också en pusselbit, eftersom det mig veterligen inte har gått att bevisa att barnen var drogade. Å andra sidan tror jag inte att vi har alla kort på bordet.
Under alla omständigheter luktar detta skandal med långtgående följder för svensk debatt och politik. Ni journalister och redaktörer som spelat med i denna j-vla ”cover up” är pinsamt fega. Det som är riktigt illa är att ni har varit med om att uppmuntra fler migranter att utsätta barn för lidande. Att det ädla syftet varit att få uppehållstillstånd spelar faktiskt ingen roll. Bedrägeri är bedrägeri och mörkning är mörkning.
Hadoque
