MALMÖ I UPPLÖSNING I Malmö är priserna låga, i synnerhet i de branscher och på sådana varor och tjänster som domineras av invandrare. Förklaringen är enkel. Dessa sektorer är i princip helt svarta. Och det räcker inte med det. För att pressa priserna ytterligare använder man billigast tänkbara arbetskraft – de illegala invandrare som Asylgruppen Lund och liknande asylhaverister i sina missriktade försök att göra en god gärning förser invandrarföretagarna med. Sydsvenskan skildrar i ett osedvanligt rättframt reportage det svarta invandrarföretagandets Malmö.
En taxiresa genom Malmö koster 65 kronor, en falafel 15 kronor och en klippning en femtiolapp. Aningslösa eller blundande Malmöbor tycker att den unika lågpriskulturen är ett charmigt inslag. Bakom fasaden är det inte fullt lika charmigt. Här pressas lönekostnaderna i botten genom att man anlitar illegala invandrare, de så kallade “papperslösa”. De arbetar tolv timmar om dagen för för en timlön på 15-30 kronor.
Många Malmöbor har vant sig vid att det nästan inte kostar något att åka taxi, käka pizza, få bilen tvättad, köpa frukt och grönt och mycket annat. Seriösa företag som anställer laglig personal till avtalsenliga löner och betalar inte skatter och avgifter har inte en chans att överleva här. Inte ens företagare som “bara” kör verksamheten svart men betalar sina anställda anständiga löner kan konkurrera, inte så länge tillgången på illegala invandrare är god, något som Asylgruppen Lund sörjer för.
Enligt Svenska Frisörföretagarna måste en klippning kostar bortåt 400 kronor för att täcka arbetsgivaravgifter och skatter. I Malmö är priset som sagt ofta runt femtiolappen. Den som tar en hundring får inte många kunder.
Sydsvenskan intervjuar pensionärsparet Sven och Siv Nyström som alltid passar på att klippa sig när de är på besök hos barnbarnet i Malmö. Så här säger Siv, som i likhet med många svenskar inte funderar över hur priserna kan vara så låga:
– Jag har väninnor som betalar 500 till 600 kronor för en klippning, det är ju svinaktigt vad de tar betalt. Här betalar jag 60 kronor, och jag måste säga att så bra som jag blir klippt här har jag aldrig blivit någon annanstans.
Sven kommer undan en tia billigare och tycker inte det finns nån anledning att betala mer än man behöver. Kanske har han inte så fet pension. När Sydsvenskan frågar om Sven och Siv tror att en företagare kan betala sociala avgifter, arbetsgivaravgifter, hyra och lön på 50 kronor svarar det att de i alla fall får kvitto och därför tror att frisören gör rätt för sig. Sven är noga med att poängtera att han inte skulle köpa en sån här tjänst om han misstänkte att den var svart.
Och kanske är det för mycket begärt att folk ska räkna ut vad en klippning behöver kosta för att ett företag som gör allt lagligt ska gå runt. Och även om man har sina misstänker så tar det ju emot att betala flera hundra för nåt som man vet att man kan få femtio. Man är ju inte gjord av pengar ursäktar man sig med och att man bara gör vad alla andra gör. Det där med hur företagen sköter sig det är väl politikernas och skattemyndighetens sak att se till resonerar man kanske, och fackets att se till att de som jobbar får rätt löner och villkor.
Men även de som har råd att betala gillar att det är billigt. Sydsvenskan träffar direktör Ulf Ljunggren, grundare till framgångsrika företaget Scandinavian Cosmetics, när han hämtar ut sin BMW X5M i miljonklassen från en bilvårdsfirma i Jägersro industriområde, där han fått den tvättad såväl in- som utvändigt för 350 kronor. Skulle han kunna få bilen tvättad ännu billigare skulle han inte tveka säger han. Ljunggren svävar lite på målet huruvida han skulle handla om han trodde att det var svart men tycker av princip att man bör göra rätt för sig. Ljunggren medger att han funderat på hur det kan vara så billigt, och som företagare borde han väl ha lite bättre hum om sådant än makarna Nyström ovan, men även han tar det faktum att han får kvitto av bilvårdsfirman som alibi för att det är vitt.
Man kan ha olika åsikter om hur lätt eller svårt det är att vara företagare i Sverige, hur höga arbetsgivaravgifter och skatter bör vara, hur mycket pappersarbete man bör begära av en företagare osv. De flesta svenskar är ändå ense om att det ska vara ordning och reda i samhället och inte vilda västern. Invandrare från länder där ett ordnat samhälle är ett helt okänt begrepp har en helt annan syn på detta. Och Malmö är även i detta avseende skräckexemplet på samhällsupplösning i massinvandringens spår. Det är i längden en klen kompensation att man i detta banansamhälle kan klippa sig för en 50-lapp och köpa en kebab för en tia.
