INSÄNDARE Våra politiker använder speciella ord för att agitera och tala för sin sak. Många standardord som jämlikhet, solidaritet, integration, lika värde etc. för att nämna några i den politiska verktygslådan. Politiker måste ofta omforma och anpassa sina ordval till den rådande situationen. Modeordet för dagen är ”utmaning”, när man lyssnar på våra politiska företrädare.
Statsministern talar om kommande utmaningar i samband med den Europeiska krisen och den annalkande lågkonjunkturen. Vår näringsminister Annie Lööf(c) visar på utmaningar i samband med sitt tal om de 40 miljoner nybyggare som hon vill ”integrera” eller snarare ska kolonisera Sverige! Nog känns det som en utmaning som heter duga eller ”kaos” med en mer verklighetsanpassad syn på tillvaron. Centerns vurmande för miljön och alla nybyggare verkar närmare en gräshoppssvärm av bibliska dimensioner än en utmaning för att klara miljömål.
Vet inte om ordet utmaning användes vid migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och miljöpartiet, även om ordet känns på pricken inför de prövningar som väntar, när i stort sett hela jordens befolkning nu har rätt till svensk sjukvård. Ordet kaos och hela världens social – och sjukvårdsinrättning känns än mera överensstämmande i beskrivningen av invandringspolitiken.
I ett läge där vi står inför neddragningar(!) väljer regeringen att med miljöpartiet anta utmaningen och importera tiotusentals analfabeter från Nordafrika! Som grädde på moset ökas utmaningen till sommaren då anhöriga i form av barn och släktingar i stora skaror förväntas strömma in i landet. Vi har hört att kommunala företrädare i bl.a. Katrineholm och Borlänge sliter sitt hår inför denna nästintill hopplösa utmaning, inte minst vad ekonomin och arbeten anbelangar. Denna regelrätta tsunami borde i ärlighetens namn, inte minst med det ekonomiska läget i åtanke, benämnas för ”Kaos är granne med gud”, men det stämmer förstås inte med den politiska korrektheten.
Vår nästintill osannolike (finns han på riktigt?) integrationsminister, Erik Ullenhag, väljer att likt en shaman peka på symboler i stället för utmaningar. Utmaningen för vår verkligt overklige minister blir till att förflytta focus från verkligheten till något annat. I länder där politiken inte har något större innehåll så blir symboliken av största värde! Ullenhag siktar in sig på medborgarskapet och pekar samtidigt på att dialogen är av osvikligt värde.
Ordet dialog används ofta i den politiskt korrekta sandlådan som en vägröjare och implementeringsverktyg. Se på det kaosartade Malmö där dialogpoliserna står som spön i backen, med en eskalerande våldsspiral som fond. Skillnaden mellan verkligheten och Ullenhags låtsasvärld med dialog och harmoni blir ganska så brutal och stämmer till eftertanke.
Hur ordbruket från våra politiker kommer att gestallta sig framöver kan vi bara gissa oss till, men vi bör vara lyhörda inför deras signaler. Jens Orback uttalande från 2004 om att vi bör ”anpassa” oss till nya grupper som växer sig starka i samhället och användandet av ”inshallah” för någon vecka sedan ger info till den undrande.
Sammantaget så ger politikernas bruk av olika ord vägledning om har vi ska förhålla oss den dem och till den politik de tänker föra. Insatt i en invandringskritisk kontext blir det språkbruk de använder ett medel i deras strävan mot ett alltmer splittrat och kaosartat multikulturellt samhälle. Ord som utmaningar, anpassningar och inshallah bådar i det sammanhanget inte gott för Sverige och svenskarna. Tyvärr verkar det ju vara så att det alltid är vi svenskar som ska anta utmaningar och om så behövs tvingas till anpassningar. Väldigt sällan att ”it takes two to tangle” och krav på utmaningar och anpassningar från den andra sidan!
Natan
