OPINION De som bestämde att 2012 skulle vara ett ”romskt kulturår” hade förmodligen hoppats på bättre inledning än den sexslavsrättegång som nyligen hölls i Göteborgs tingsrätt.
Tänk er för övrigt följande. En svensk familj beger sig till Balkan och forslar hem en flicka i yngre tonåren och serverar henne som sexslav åt den egna mentalt retarderade tjugofemårige sonen. Andravärldskrigsrubriker. Hur kunde det hända? Långa inslag i rikstäckande TV-kanaler. Psykologer uttalar sig. Hur mår flickan? Intervjuer. Debatter. Vilket scoop!
En hake. Det var ingen svensk familj, utan en romsk familj. Därmed blir det några artiklar i Göteborgsposten och därutöver sporadiska notiser i etablerade media. Det gick ju inte att förtiga att flickan kom från Belgrad och därmed var familjens rötter uppenbara för alla och en var. Det är mycket vanligt bland romer att unga flickor gifts bort av sina familjer och pengar brukar vara en del av hanteringen.
Tre familjemedlemmar åtalades, med viss individuell variation, för människohandel, misshandel, våldtäkt, våldtäkt mot barn och sexuellt tvång. Men åtalet höll inte. Den nu femtonåriga flickans berättelse vacklade och de åtalade friades den 30 januari. Exakt hur det gått till och i vilken mån flickan varit utsatt för påtryckningar (sannolikheten får sägas vara hög) kan vi bara spekulera i, men ett och annat måste ju i sammanhang betraktas som odiskutabelt.
Det är föräldragenerationen som har placerat en mentalt efterbliven tjugofemåring och en fjortonåring i samma säng. Åklagaren Thomas Ahlstrand uttrycker det mycket diplomatiskt (man utgick först från att det var advokaten) som ”föräldrakärlek som gått över styr”, en mycket förskönande omskrivning av något tämligen motbjudande. De åtalade förefaller ha drivit linjen att det hela skulle ha varit normalt och i enlighet med romsk kultur, en försvarslinje som höll i Göteborgs tingsrätt.
Kan vi inte få ett klargörande, är det enligt romsk kultur ”normalt”, vilket görs gällande, att flickor ner i tolvårsåldern ”gifts bort” mot pengar? Och om detta pågår i Sverige, vad gör myndigheterna för att skydda flickorna? Det finns fler frågor. En av dem gäller juridiken. Hur hade rätten ställt sig till sexuellt umgänge mellan en svensk tjugofemåring och hans fjortonåriga ”fästmö”? Är lagen lika för olika etniska grupper?
Vi har vidare att förhålla oss till att vi har ett antal folkgrupper som bygger tätt sammanhållna etniska enklaver i vårt land, där varken svenska normer eller lagar gäller. I vissa avseenden kan ju detta vara harmlöst och lite pittoreskt, men institutionaliserad barnsex gränsande till pedofili är varken det ena eller det andra.
Detta måste ju lösas med aktiv socialpolitik, kunskap och hög medvetandenivå hos berörda myndigheter. Vidare krävs en kritisk debatt där även romerna själva deltar. Har vi det? Det enda man kan utläsa ur svensk journalistik är att romerna är förföljda och strukturellt diskriminerade från morgon till kväll, vilket må vara korrekt i till exempel Kosovo, men ett ganska diskutabelt påstående i ett svenskt perspektiv. Vi har nu vant oss vid att få svenska oförrätter gentemot romerna flera hundra år tillbaka i tiden serverade, samtidigt är det tabu att ifrågasätta romernas beteenden. Det blir, allvarligt talat, lite ensidigt.
Hadoque
