OPINION En källa till ständig förvåning är att det förefaller vara en fullt normal ståndpunkt i Sverige att vi inte ska ha någon migrationspolitik alls. Detta är ju lite udda eftersom det faktiskt bara är Miljöpartiet och i viss mån Centerpartiet som har denna linje (det vill säga fri invandring) i sitt partiprogram, förmodligen i trygg förvissning om att det ska ge dem politiska snällpoäng medan de aldrig kommer att behöva ta ansvar för sin åsikt.
Trots allt, alla andra politiska partier är faktiskt överens om att invandringen ska regleras. Ett minimum av hederlighet och kurage skulle innebära att man sedan stod upp för detta, men icke. Å ena sidan hävdar man reglerad invandring i sina partiprogram, sedan överlåter man diskret frågan till Migrationsverket som man till på köpet inte drar sig för att smutskasta.
Jag utmanar samtliga svenska journalister att hitta ett enda industrialiserat land som har en mer liberal migrationspolitik. Det finns inte, det svenska systemet är unikt generöst och ändå är tonläget sådant att företrädare för migrationsverket mer eller mindre ser sig tvingade att be om ursäkt för att de huvud taget går till jobbet. Samtidigt ser man helt mellan fingrarna med alla bedrägerier och uppdiktade asylskäl som nu har framförts under decennier.
Och nu i samband med Förintelsens dag begås den ytterliga pinsamheten att på något vis länka ihop dem som förordar reglerad invandring med Nazi-Tyskland. Jag häpnar. Det är genant. Det går inte att ta på allvar.
Du medborgare, medmänniska och intellektuellt självständiga homo sapiens som läser detta. Läs dessa avpixlade pixlar. Vi är inte likgiltiga inför att väldigt många människor skulle få ett bättre, mycket bättre eller till och med oerhört mycket bättre liv i Sverige jämfört med i sina hemländer. Och det är klart att man blir desperat när man investerat stora pengar i människosmuggling, kanske offrat flera år av sitt och sin familjs liv och sedan får det ovälkomna beskedet att chansningen inte gick hem. Vi fattar. Vi är inte dumma. Och vem vet, hade vi bott i Afghanistan hade vi kanske försökt byta land själva.
Men detta funkar ju inte längre. I slutändan kan det handla om miljontals nya invånare och vi kan uppenbart inte erbjuda dem alla att värdigt liv. Och det finns fler och mer effektiva sätt för det internationella samfundet, som vi är en del av, att hantera humanitära kriser än att belöna dem som har råd med smugglare med hela det svenska trygghetspaketet. Våra politiker och inte minst journalister struntar ju i det kaos och den sociala utsatthet som breder ut sig i och omkring våra invandrartäta förorter.
Lyft blicken från Södermalm och Östermalm och era fina villakvarter. Den sociala sammanhållning och solidaritet med nästan unikt små klassklyftor som vi med rätta varit så stolta över håller ju på erodera. Samhällets slits isär. Svenskar av skilda ideologiska övertygelser flyttar bort från invandrartäta områden när deras barn ska börja i skolan. Kvar blir ett uppdelat samhälle med ömsesidig misstro som tenderar att urarta till fientlighet. Är ni nöjda? Och om inte, vad har ni för lösningar bortom de vackra fraserna?
Integration har stötts och blötts i decennier och både socialdemokrater och moderater har bevisat sin oförmåga att komma på lösningar. Låt oss arbeta vidare med integration, men nu behövs dessutom modiga politiker som vågar diskutera migration. Den nuvarande ordningen fungerar inte, vi är på väg mot kaos.
Vidare undrar man. Gäller lagen eller gör den inte det? Om myndigheterna efter utredning, överklagande och mera utredning kommer fram till att en individ saknar skäl till uppehållstillstånd – är det då upp till den enskilde att bestämma huruvida man vill rätta sig efter detta eller inte? Och om inte, varför ska då saken prövas över huvud taget? Är det okej att vi får ett parallellsamhälle med svart arbetsmarknad, svart bostadsmarknad och så vidare. Det är ju en av demokratins grundbultar att lagen gäller även dem som inte håller med om den. Eller ska vi läsa lagarna à la carte? Klargörande önskas.
Hadoque
