INSÄNDARE All politik handlar om prioriteringar. Ingen politiker, oavsett parti, kan stå upp och utlova allt till alla och sedan infria detta löfte.
Låt mig ta ett exempel på hur dessa prioriteringar kan se ut och hur politiker själva sätter upp det vi och dom tänkande man så innerligt säger sig avsky. Dessa händelser utspelades alldeles nyligen i en mellanstor svensk kommun. Vilken spelar ingen roll, då detta är oväsentligt i sammanhanget och ni kan säkert själva hitta liknande exempel i de kommuner där ni bor och verkar.
I slutet av 2010 tog den aktuella kommunen ett beslut om att öppna ett Medborgarkontor i centralortens mångkulturella bostadsområde och i februari 2011 invigdes det under pompa och ståt. Kommunen, tillsammans med det kommunala bostadsbolaget, polisen och socialtjänsten, ville härmed erbjuda invånarna en chans att få svar på samhällsfrågor, hjälp med kontakter, rådgivning och sociala problem. Ett annat skäl till kontorets öppnande var tendenser till en ökad oro i området. Allt fler flyktingar hade anlänt utan kommunens vetskap och flyttat in i redan underdimensionerade lägenheter, vilket ledde till ett stort slitage i både bostäder och gemensamma lokaler. Som en följd av detta sågs också ungdomar och barn ute allt senare på kvällarna, småbrotten blev mer påtagliga och otryggheten smög sig sakta på de boende.
Projektet med Medborgarkontoret var tänkt att provas i två år och kommunen avsatte 2 miljoner kronor för detta ändamål. Redan vid årsskiftet var dock pengarna slut och projektet riskerade att läggas ned efter halva tiden. Nu blir det inte så, utan kommunen beslöt nyligen att skjuta till ytterligare 600 000 för att verksamheten ska kunna fortsätta även 2012 som var tänkt från början. Enligt kommunens hemsida har man nu dessutom ökat på det ekonomiska tillskottet till 900 000 kronor. Jag är säker på att projektet fyller sin funktion och att pengarna kommer väl till hands, fattas bara annat. Det finns dock ett krav och det kravet gäller att socialtjänsten anordnar nattvandringar i området under kvällar och nätter. Tänk att det behövs i detta område som lokaltidningen beskriver som lugnt och tryggt?
Nu är det så med den aktuella kommunen, precis som med majoriteten av de svenska kommunerna, att man dras med ekonomiska problem, vilka har lett till neddragningar och besparingar inom välfärdens alla områden. Samma vecka som beskedet kom om ett fortsatt ekonomiskt stöd till det mångkulturella områdets Medborgarkontor, kunde vi i lokaltidningen läsa om två verksamheter som istället tvingas ge vika i nedskärningarnas Sverige år 2012.
Först kom beskedet om att chefen och två handläggare i socialtjänstens missbruksvård sagt upp sig. Bakgrunden var bl.a. det kaos som uppstått efter beskedet om att missbruksvården var tvingade till besparingar på 2 miljoner kronor innan årsskiftet 2011/2012. Den avhoppade chefen sade i en intervju med lokaltidningen “Att stora krav med begränsade resurser sliter på folk”. Han fick medhåll av fackförbundet Visions ordförande som också han hävdade att besparingarna slitit hårt på personalen.
Bara två dagar senare kom nästa besked från kommunen. Man tänker lägga ned en fritidsgård för funktionshindrade. En fritidsgård där ungdomar, vuxna och pensionärer med funktionshinder träffas och umgås. Beslutet väckte naturligtvis bestörtning hos besökarna, personalen och de anhöriga. Den aktuella kommunen var bland de första i landet att ordna fritidsverksamhet för de funktionshindrade och en av de anställda som var med från början säger så här till lokaltidningen: “Vi var ett föredöme för andra kommuner, men nu lägger man ned allt. Vi förstår att det måste göras besparingar, men varför måste man gå fram som en ångvält?” Tyvärr förstår nog inte denna snart pensionerade man och många med honom, att besparingar inte alls vore nödvändiga om hans och alla andras skattepengar användes till de som betalar in dem och till det de borde vara avsedda för. En av de ungdomar som flitigt besökt denna fritidsgård, säger till tidningen att han blev förkrossad och började gråta när beskedet kom. En förälder skräder inte på orden och undrar varför man sparkar på de som redan ligger? “Min dotter är 28 år och älskar det här stället. Nu tar de ifrån henne det enda fritidsintresse hon har”.
Här har ni tre exempel där politiker i en mellanstor kommun visar prov på hur de värdesätter människors vardag och vilka som prioriteras. I ett av fallen finns det inga pengar för att överhuvudtaget fortsätta verksamheten, i ett annat fall tvingas man göra avkall på sin verksamhet och i det tredje fallet skjuter inte bara politikerna till mer pengar än de utlovade, utan utökar dessutom summan för att verksamheten ska kunna fortsätta.
Det råder nog ingen tvekan om vilka som prioriteras i dagens Sverige. Alla förstår att politik handlar om prioriteringar, men få får veta hur politikerna tänker när de prioriterar.
Stefan K
