HEDER OCH SKAM Julia Caesar, svensk författare och journalist, som regelbundet skriver under denna pseudonym på danska Snaphanen, tar med anledning av att det är 10 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far därför att hon vill bestämma över sitt eget liv, upp den förödande hederskultur som är djupt rotat bland stora delar av de invandrargrupper som Sverige tar emot.
I snudd på prosaform återberättar Caesar i sin senaste söndagskrönika mördarens, fadern Rahmi Sahindals, historia på ett sätt som får mekanismerna bakom hederskulturen och kulturkrockarna med det nya moderna landet Sverige att framträda tydligare, djupare och mer personligt än vad som ofta är fallet i en reguljär agiterande debattartikel och pamflett. Var och en som läser inser att det – trots ihärdigt förnekande från de politiskt korrekta i vårt land – finns en avgrundsdjup kvalitativ skillnad mellan detta patriarkala klanvåld och det individualiserade familje- och relationsvåld som förekommer bland pursvenskar i Sverige.
I den andra halvan av sin krönika sammanfattar och redogör Caesar på ett tydligt och bra sätt för den invandrade hederskulturen i Sverige, för vad den är, vad den innebär för andra generationens invandrarflickor som vill leva på svenskt vis i Sverige och för våra politikers vackra ord men tafatta och otillräckliga åtgärder, som ofta dessutom blir missriktade pga att politisk korrekthet gör att man inte vill se de verkliga orsakerna till problemen, att man inte förmår säga att vår svenska kultur på detta område inte bara är annorlunda än exempelvis den irakisk-kurdiska, utan faktiskt bättre, mer utvecklad, mer jämställd och mer humanistisk.
Krönikan är ganska lång men definitivt rekommenderad läsning:
