OPINION I Sydsvenskan publiceras Per Svenssons recension av vänsteristen Magnus Lintons ‘Under pälsen på extremismen’. Boken presenteras som en resa i Ungern, Holland och Norge. Det är dock uppenbart att dess syfte och udd är riktad mot den folkliga opinion som protesterar mot massinvandringspolitiken i Sverige. Symbiosen Svensson/Linton personifierar den orm vid Moder Sveas barm som är på väg att helt ödelägga tidigare generationers uppoffringar för att skapa ett välfärdssamhälle och en fredlig plats på jorden för sig och sina efterkommande.
Från sina redaktioner, inbäddade i en godhetsbubbla, framställer de kartor som har ytterst lite med verkligheten att göra. Det närmaste realiteter som Linton kommer i sin bok är faktiskt de fakta som han väljer för att raljerande beskriva de tre koderna i högerextremisternas hjärnkontor; “1) Parasiter (romerna) suger vårt blod. 2) Sluga ockupanter (muslimerna) tar makten i vårt samhälle. 3) Förrädare (PK-journalisterna, multikultiakademikerna, vänsteraktivisterna, de fega politikerna) ljuger för folket och förföljer sanningssägarna”.
Svensson/Linton är helt oförmögna/ovilliga att förstå vad de senaste decenniernas massinvandring till Sverige innebär och därmed varför det finns en opinion mot den fatala politiken. Detta trots att det formulerats ett antal mycket uttömmande och faktabaserade böcker och avhandlingar i frågan. Dessa realiteter står som synes helt utanför Svensson/Lintons begreppsvärld. Vi som genom uppoffring av egen välfärd och bekvämlighet försöker hejda det pågående vansinnet har naturligtvis ingen anledning att be våra förfäder om ursäkt. Ändå känns det ibland som att man var dem det skyldig. På samma sätt gällande våra efterkommande. Såväl våra egna blodsband som de barn och barnbarn vars föräldrar nu omvandlar ett förhållandevis välfungerande svenskt folkhem till en nation i kaos.
Kenneth Sandberg
