ASYLELÄNDET I den ena kommunen efter den andra flaggar kommunpolitiker av skiftande partifärg för att gränsen är nådd för hur många asylsökande, flyktingar, anhöriga, “ensamkommande” osv man mäktar med att ta emot. Statsbidragen täcker inte kostnaderna, det finns inte bostäder och ofta får man ordningsproblem på halsen med bråk, motsättningar mellan olika etniska grupper, butiksstölder, våldsbrott och missnöjda otrygga kommuninvånare att stå till svars inför. Nu är det Ljusnarps tur att dra i nödbromsen. Framför allt har man svårt att erbjuda alla asylsökande barn skolgång.
På Kyrkbacksskolan räcker inte lokalerna till och inom förvaltningen letar man febrilt efter alternativ. Bildningschef Anders Nordlund säger i en intervju till Nerikes Allehanda att man nått gränsen för vad kommunen klarar Tillströmningen av så kallade “ensamkommande flyktingbarn” och andra asylsökande till kommunen har fördubblats bara under det cirka ett och ett halvt år som Nordlund varit förvaltningschef.
Nordlund anser också att det är ett stort problem att man inte själv styr frågan, inte kan planera eftersom man inte vet om eller när det anländer nya asylsökande till kommunen. Diskussioner om problemen pågår mellan kommunen och Migrationsverket eftersom man inte hade väntat sig en sådan “anstormning”, som Nordlund uttrycker det.
Enligt lag är en kommun är skyldig att ordna med skolgång åt asylsökande barn inom en månad efter att de anlänt till Sverige. Det kan ju jämföras med exempelvis den tre månader långa vårdgarantin, som dessutom inte efterlevs, eller de år som äldre kan få stå i kö för en plats på ett äldreboende, om de alls får någon. Ofta innebär kostnaderna för mottagandet också att kommunen måste spara in på kommunal service till invånarna. Som vanligt får vi svenskar stå tillbaka men det gör vi ju så gärna eftersom vi vet att dessa människor alltid är de skyddsbehövande de utger sig för att vara och alltid kan dokumentera sina asylskäl och sina identiteter, hrrrrm…
