INFANTILT Organisationen som gett den politiska korrekthetens nyckfulla desperation ett ansikte och försett oss med “skandaler” som rasistiska glassar och kvartersnamn, Centrum mot rasism, slår till igen och ojar sig via ordföranden tillika socialdemokraten Mariam Osman Sherifay på Newsmill över att “polisen styrs av fördomar” – för att de gått ut med alltför sanningsenliga signalement på misstänkta gärningsmän.
Avpixlat skrev den 14 januari om Globenpolisens informationsblad, som skickas ut till grannsamverkansföreningar i området, där man varit osedvanligt sanningsenlig med signalementen på misstänkta kringstrykande kriminella ligor och individer. Något som blev alltför magstarkt för den svenska ankdammen, där dylik problematik helst ska sopas under mattan för att aldrig någonsin nämnas igen – inte helt olikt hur våra politiker behandlat frågan under ett flertal decennier, vars facit vi nu står med i form av bland annat Malmö, där samhället totalt kapitulerat inför den massimporterade kriminaliteten.
Så grovt generaliserande signalement riskerar förstås peka ut alla människor med mörkare hudfärg som misstänkta endast genom färgen på sin hud. Det är inte första gången den svenska polisen och grannsamverkan gör sig skyldiga till fördomsfulla utpekande. I juni förra året var det rumäner, litauer och sydamerikaner som beskrevs som “Fenomen att vara vaksamma på och som kan sättas i samband med tillgreppsbrott just nu i närliggande granndistrikt”, enligt Nyheter 24.
[...]
/…/ Vid Centrum mot Rasism menar vi att polismän visst ska göra sitt jobb. Och visst ska de kunna skriva signalement på personer de misstänker kommer att begå brott. Men signalement bör formuleras på så vis att individer kan identifieras. Inte så att hela folkgrupper pekas ut.
För när kunde du senast läsa i en instruktion att en efterlyste är “svensk” eftersom det rört sig om en vit, blond och blåögd person?
Fröken Osman Sherifay har uppenbarligen inte läst Aftonbladet eller Expressen på sistone, där devisen svensk = uthängning med namn och bild, invandrare = pixlad bild och inget namn (ett av många exempel här), gäller. Varje gång det råkar gälla en etnisk svensk gärningsman jublas det på redaktionerna, som då är mycket noga med att påpeka just detta. Titta exempelvis på denna lista över serievåldtäktsmän hos Kvällsposten/Expressen, vilka tror ni ligger bakom de fall där namn inte nämns?
Risken är ju att detta förtroende för den svenska polisen naggas i kanten, om de som träffar dem automatiskt misstänks för brott enbart på grund av sin hudfärg.
Risken för att begrepp som “fördomar”, “rasism”, “främlingsfientlighet” och så vidare – om möjligt – urvattnas ännu mer är ytterst påtaglig, då trams som detta tas på allvar. Ska polisen dessutom kunna göra ett bra jobb, och ta hjälp av allmänheten, är det en självklarhet att fullvärdiga signalement måste få kunna ges ut – precis som i resten av världen. Det är hög tid att sluta lägga fokus på gärningsmännen och de som eventuellt känner sig “kränkta” i tid och otid, och istället på offren och att hitta och lagföra de som förpestar vår vardag och gör den mindre trygg.
