LEDARE Socialdemokraternas nye ledare Håkan Juholt har under sin korta tid på posten gjort sig känd för såväl ekonomiska oegentligheter som för att fnatta fram och tillbaka i diverse frågor och budgetpunkter och prata först och kolla fakta sedan. Den senaste fadäsen kom igår under Folk och Försvars konferens i Sälen. Där sköt s-ledaren ånyo från höften och sig själv i foten när han påstod att regeringen träffat en uppgörelse med Sverigedemokraterna om försvarets personalförsörjning.
Sverigedemokraterna har blivit ett populärt slagträ i debatten, dels att beljuga som rasister, men också ett slags svarte petter som alliansregeringen och den rödgröna oppositionen i ett ‘skuld genom samröre’-spel kan kasta på varandra för att försöka underminera den andres trovärdighet och heder. Den här gången spelades dock kortet lite väl hasardmässigt, mer som i bluffstopp än poker. Det är iofs ofta lite si och så med sanningen när det talas om vem som gått till sängs med SD men att det blir så fullständigt fel som den här gången tillhör ändå inte vanligheterna. Så här sa Juholt i sitt tal:
- Vi har presenterat andra modeller för personalförsörjningen, såväl i försvarsberedningen som i försvarsutskottet. Regeringen valde att göra upp detta med Sverigedemokraterna. Nu kommer de till oss och ber om pengar – ta ansvar för detta själva! Det är underfinansierat. Nu är vi i ett läge där vi har en statsminister som drivit igenom en ny försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna.
Det första problemet är förstås att det försvarsbeslut om att avskaffa värnplikten till förmån för frivillig rekrytering som Juholt syftar på togs före valet, dvs innan Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Eftersom regeringspartierna då fortfarande hade parlamentarisk majoritet i riksdagen, behövde man heller inte göra upp med något annat parti i frågan.
Det andra problemet är att även om försvarsbeslutet skulle ha tagits senare så hade utsiktena för regeringen att få med sig Sverigedemokraterna på att helt slopa värnplikten varit i det närmaste obefintliga. Sverigedemokraterna står för och gick till val på en diametralt motsatt försvarspolitik, med ett återinförande av allmän värnplikt och återgång till ett traditionellt invasionsförsvar som bärande idéer.
Så dåligt påläst får man inte vara som oppositionsledare om man offentligt ska uttala sig om ett riksdagsbeslut att man vare sig har koll på när ett beslut togs, vilka som tog det eller vilken politik det parti man älskar att hata faktiskt driver. Sveriges i modern tid största och mest inflytelserika parti befinner sig i fritt fall i opinionsstödet och även om det till viss del beror på att man går i otakt med tiden och har frestat på den arbetande befolkningens skattebetalningsvilja och solidaritet med nya bidragstagande grupper väl hårt, så är nog ändå huvudförklaringen en lednings- och förtroendefråga.
Efter ökenvandringen med den impopulära Mona Sahlin i rollen som vilsen Moses, föreföll det initialt som ett lyft när Håkan Juholt valdes till ny partiledare efter valet. I installationstalet talade Juholt vackert om “social demokrati” om att medborgarvärdet måste vara högre än kundvärdet och tillät sig t.o.m. att flirta lite med klassisk folkhemsnostalgi. Men när det blev dags för konkret politik framträdde snabbt en helt annan Juholt, en som kunde säga en sak den ena dagen och en annan sak nästa, en som hade dålig koll på fakta, som kunde diktera något för partiet bakom fasaden för att sedan inte vilja stå för det efteråt när det visade sig bli galet, en som tyckte att skattebetalarna skulle stå för hans hyra trots att han är extremt högavlönad och det dessutom finns en inkomst till i hushållet, en som partiet nu bävar för att skicka fram till talarstolen i rädsla för vad han ska råka haspla ur sig.
Visst är det en tillgång för partiet att ha en ledare som kan hålla entusiasmerande ideologiska linjetal med patos vid installationer, årskongresser, på 1:a maj och i valrörelser. Men mellan dessa finns en politisk vardag där ett minimikrav är att man framstår som kompetent och hederlig. Juholt får 1 godkänt av 3. Det är inget mindre än en katastrof.
Avpixlat
