PK-HYCKLERI Det blir troligen ingen utställning i riksdagen av konstnären Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund, så som Sverigedemokraterna föreslagit som en manifestation för yttrandefriheten. Förslaget avvisas fegt men knappast oväntat av de övriga partiernas gruppledare som inte vågar stöta sig med den muslimska populationen och riskera anklagelser om främlingsfientlighet och rasism.
Vad de övriga partierna indirekt säger är alltså att muslimernas aggressiva reaktion på Vilks rondellhundar, som t.o.m. tagit sig uttryck i hot, trakasserier, våld och mordbrand, är legitim. Annat ljud i skällan var det för drygt tio år sedan när kristna grupper gick till storms mot Elisabeth Ohlson Wallins provokativa utställning Ecce Homo där Jesus avbildades pornografiskt som homosexuell. Trots att Ohlson Wallin då inte utsattes för bråkdelen av vad Vilks fått utstå, ansåg ändå en majoritet i riksdagen att man måste manifestera för yttrandefriheten mot de kristna genom att ställa ut Ecce Homo i riksdagen.
Troende kristna i Sverige är idag en mindre minoritet än muslimerna, ändå är det den muslimska gruppen som ständigt ska skyddas av etablissemanget. I detta finns naturligtvis ingen logik men det råkar vara det politiskt korrekta just nu och PK-piskan viner om möjligt ännu hårdare än partipiskan över våra räddhågsna och karriäristiska politiker. Ve den som trotsar denna.
Så här låter bortförklaringarna från sjuklöverns gruppledare:
Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra har inte tagit ställning i frågan. Det är dock svårt att tro att svaret när det väl kommer skulle bli jakande, i skenet av den aggressiva hållning gentemot Sverigedemokraterna som statsministern tillika den moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt har påbjudit och att man tagit in en av Sveriges mest hårdföra islamister Abdirizak Waberi i riksdagsgruppen.
Socialdemokraternas gruppledare Carina Moberg vill inte ens argumentera utan säger bara att hon anser att riksdagens lokaler inte är till för utställningar, utan för lagstiftande verksamhet. Det är en lika bekväm som hycklande hållning som hon med stor sannolikhet inte skulle ha intagit om någon från hennes eget parti, eller vilket som helst utom Sverigedemokraterna, föreslagit en manifestation för den grundlagsfästa yttrandefriheten i skenet av hot, trakasserier och våld mot opinionsbildare och konstnärer.
Mest arrogant är Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson som kallar Sverigedemokraternas förslag för “kvalificerat trams”. Jonsson anser att SD borde ägna sig åt politik i stället för att provocera och skända Sveriges muslimer. Att manifestera för demokratins fundament, yttrandefriheten, är uppenbarligen inte politik i Jonssons värld, och att kräva att muslimer måste tåla kritik och satir som alla andra grupper, det anser Jonsson alltså är att provocera och skända.
Jonsson säger också rent ut att det är viktigare att hålla sig väl med den muslimska befolkningen i Sverige och att inte riskera gnissel i de diplomatiska förbindelserna med arabvärlden än att stå upp för grundläggande demokratiska värden. Att Sverigedemokraterna sätter svensk demokrati högre än muslimsk teokrati visar enligt Jonsson att SD inte är seriösa. Men en annan inställning är kanske inte att vänta från ett parti som vill öppna gränserna till Sverige för 30 miljoner nybyggarmuslimer.
Även Folkpartiets gruppledare, Johan Pehrson, avvisar förslaget. Han vill visserligen framhålla att hans parti slår vakt om yttrandefriheten och står upp också för den provokativa konsten, men just i det här fallet tycker han att en manifestation skulle motverka sitt syfte. Varför man inte bör stå upp för yttrandefriheten just i detta fall förklarar inte Pehrson, och det beror förstås på att uttalandet helt saknar logik.
Kristdemokraternas gruppledare Mats Odell vill absolut inte visa Vilks rondellhundar i riksdagen. Han anser som alla andra att det vore en onödig provokation mot muslimskt troende personer. Till Odells försvar kan dock anföras att han och hans parti även var motståndare till att ställa ut Ecce Homo i riksdagen och ansåg att det var en lika onödig provokation mot kristet troende. Det finns i varje fall en basal logik i att säga att alla religiösa grupper bör skyddas mot kritik och satir genom blasfemilagar, även om det rimmar illa med den sekulära demokratins principer.
Hans Linde, som är gruppledare för Vänsterpartiet, tycker att Sverigedemokraternas förslag är oseriöst. Han betraktar det som ett medieutspel för att skapa klyftor mellan människor och demonisera muslimer. Linde är förutom vänsterpartist också homosexuell och HBT-aktivist och vill därför inte se några paralleller mellan Vilks rondellhundar och Ecce Homo, där Jesus avbildades pornografiskt som homosexuell. Linde blir “väldigt upprörd” över en sådan jämförelse. Han menar att syftet med Ecce Homo var att skapa förståelse för en grupp som möter diskriminering och förtryck från det svenska samhället.
Den grupp Linde syftar på är den extrema HBT-klick av akademiska genustramsare, ultrapromiskuösa bastuklubbsbögar, militanta manshatarfeminister och snaggade truckflator, fjolliga paradtransor, hen-personer och tredje könet-aktivister, dildokastare, lastbilsflaksjuckare och andra aparta existenser som varje sommar gör sig själva till allmänt åtlöje och våldför sig på det offentliga rummet i Stockholm och stadens invånare. Linde ställer sig bakom en manifestation som PRIDE, som är avsiktligt provokativ också mot de mest toleranta vanliga svenskar, samtidigt som han säger nej till att utmana den grupp i Sverige – muslimerna – som vill stena Hans Linde och alla hans HBT-vänner till döds eller hänga dem från lyftkranar. Finn logiken i det den som kan.
Gunvor G Ericson, gruppledare för Miljöpartiet, gör i likhet med sin socialdemokratiska kollega en kringgående rörelse och menar att man i stället bör uppmärksamma minnesåret för Raoul Wallenberg med en ceremoni när riksdagen öppnar efter juluppehållet. Det är ungefär lika logiskt att ställa dessa två förslag mot varandra som ömsesidigt uteslutande som det är att säga att i år ska vi votera om nivåerna i sjukförsäkringen så voteringar om andra frågor får anstå till ett annat år.
Skarpt läge för Sverigedemokraternas förslag blir det först i slutet av januari när gruppledarna träffas för första gången efter juluppehållet. Men det mötet blir sannolikt bara en formell transportsträcka. Inte ens Sverigedemokraterna själva tror nog på att det ska bli ett ja. Om så SD motionerade om fred på jorden så skulle de andra partierna rösta nej.
