Teckning av den holländske satirtecknaren Gregorius Nekschot som efter hot och förföljelser har slutat teckna. Länk till hans blogg med många fina teckningar finns nedan.
ISLAM Avpixlat har tidigare skrivit om hur OIC (Oragnization of islamic cooperation) gör allt för att ta yttrandefriheten ifrån medborgarna i våra parlamentariska demokratier. Soeren Kern vid the Stonegate institute berättar om hur EU har erbjudit sig att vara värd för det nästa mötet i den så kallade Istanbul-processen. Istanbul-processen är en aggressiv ansträngning från de muslimska ländernas sida att få kritik av islam att bli ett internationellt brott.
Istanbul-processens uttryckliga mål är att globalt förbjuda och kriminalisera ifrågasättande och kritik av dels religionen och ideologin islam och dels sharia-lagarna. OIC består av 57 muslimska länder och har sitt huvudkontor i Saudi-Arabien. Sedan lång tid tillbaka har OIC pressat både EU och USA att införa begränsningar av yttrandefriheten och framför allt ifrågasättande och kritik av islam.
Nu intensifierar OIC sina ansträngningar och via en diplomatisk offensiv försöker organisationen att övertala länder i det fria Västerlandet att införa FN:s Människorättsorganisations resolution 16/18 som uppmanar alla länder att “bekämpa intolerans, negativ stereotypering och stigmatisering av religioner”. Denna resolution antogs hos människorättsorganisationen i Genève i mars 2011 och betraktas som mycket viktig i arbetet att få länder att förbjuda islam-kritik.
När så Obama-administrationen gick med på att hålla konferensen i Washington D.C. mellan 12-14 december 2011 vann OIC en viktig delseger i kampen mot våra länders yttrandefrihet. Den konferens som EU ska stå värd för kommer att hållas i juli 2012.
Hittills har EU lyckats med att hålla OIC:s krav på avstånd, men Ekmeleddin Ihsanoglu som är generalsekreterare för OIC konstaterar enligt IINA (international islamic news agency) som är OIC:s propagandaorgan att:
EU-mötet signalerar en viktig förändring i kampen mot fenomenet islamofobi.
Enligt IINA:
Islamofobi finns i Västerlandet generellt, och den växer i europeiska länder specifikt. EU:s nya inställning till OIC:s krav på att förbjuda hädelse av religioner markerar en viktig förändring.
Enligt företrädare i OIC:s kulturdepartement inger EU:s erbjudande att sitta värd för Istanbul-processens tredje möte (det första ägde rum i Istanbul i juli 2011 och det andra i Washington D.C. i december 2011) är en signal om att vi kan närma oss en lösning av detta problem (med yttrandefrihet). I och med att mötet kommer att hållas i Europa, som är mest drabbat av islamofobi och fientlighet mot islam, ser framtiden lovande ut.
OIC är särskilt upprört över sin oförmåga att tysta en alltmer växande grupp av demokratiskt valda politiska representanter i Europa som har höjt sina röster i oro över muslimska immigranters ovilja att integrera sig i de länder de kommit till. Detta har ju lett till att parallella muslimska samhällen har bildats i europeiska länder – se på Sveriges muslimska ghetton exempelvis. OIC:s generalsekreterare Ihsanoglu konstaterar:
Den ökande roll som högerpartier intagit i flera europeiska länder har blivit större än OIC:s kapacitet att motverka dem. Högerpartierna i Europa hatar muslimer. Och det faktum att högerpolitikerna har kommit till makten via demokratiska val gör det svårt att agera mot dem. Se exemplet Schweiz där en folkomröstning hölls som resulterade i förbud mot minaretbyggen i landet.
Med andra ord försöker nu OIC att via icke-valda byråkrater i EU:s högkvarter i Bryssel att genomföra ett förbud för 500 miljoner européer – inklusive demokratiskt valda politiker – att yttra sig kritiskt och ifrågasättande om islam. Det är ingen tvekan om att Europa – som saknar ett första tillägg till konstitutionerna som garanterar befolkningarna yttrandefrihet – redan har så kallade hatspråkslagar som effektivt förhindrar européer att yttra sig som de behagar om islam. Hädelse, blasfemi, ses redan som ett brott i flera länder, men endast när islam kommer på tal. Exempel kommer här:
Elisabeth Sabaditsch-Wolff, känd anti-jihadist i Österrike dömdes i december 2011 för att ha yttrat sig föraktfullt om islam i anslutning till en serie av seminarier som hon höll i Wien om faran med extrem islamism. Avpixlat skrev om domen (http://avpixlat.info/2011/12/20/elisabeth-sabaditsch-wolff-domd-for-islamkritik-i-osterrikes-hd/) som klart och tydligt demonstrerar att det är tillåtet att säga vad som helst om både kristendom och judendom, men förbjudet att tala sanning om islam.
Susanne Winter, österrikisk politiker och parlamentsledamot dömdes i januari 2009 för brottet att ha sagt att:
Enligt dagens lagar skulle profeten Muhammed ha betraktats som pedofil med tanke på hans giftermål med Aisha.
Susanne Winter dömdes också för att hon konstaterade att Österrike står inför en tsunami av massimmigrerande muslimer.
Lars Hedegaard, historiker och ordförande i det internationella Tryckfrihetssällskapet i Danmark dömdes i maj 2011 för hat-språk efter att han i en bandad intervju hade konstaterat att förekomsten av barnvåldtäkter och familjevåld är högre i områden som domineras av muslimska hushåll. Jämför Norge där 70 procent av familjebråken sker i utländska hushåll och där frekvensen av familjevåld minskar under ramadan (se Nettavisen).
Lars Hedegaards kommentarer, som uppmärksammade det fruktansvärda lidande som miljoner muslimska kvinnor lever under, bröt mot artikel 266b i Danmarks strafflagstiftning som utgör en “sätta-dit-alla”-lag med hjälp av vilken PK-Danmark tvingar alla att lyda de politiskt korrekta språkreglerna. Lars Hedegaard har överklagat hovrättsdomen till Danmarks högsta domstol som kommer att ge utslag i frågan.
Jesper Langballe, dansk politiker och parlamentsledamot befanns vara skyldig till hatspråk i december 2010 efter att han hade sagt att hedersmord och sexuella övergrepp äger rum i muslimska familjer. Jesper Langballe nekades att bevisa sina uttalanden emedan det i den danska lagen om hat-språk är likgiltigt huruvida uttalandena är sanna eller falska. Det enda som krävs för fällande dom är att någon “känner sig kränkt”.
Jussi Kristian Halla-aho, finsk politiker och välkänd politisk kommentator ställdes inför rätta i mars 2009 på grund av “uppeggande mot en etnisk grupp” och “brott mot en religions helighet” efter att han sagt att islam är en pedofil-religion. Rätten i Helsingfors avfärdade anklagelsen om blasfemi, men dömde honom till böter för att ha stört religiös dyrkan. Den finländska åklagaren blev ursinnig över att blasfemi-anklagelsen inte togs upp och förde målet vidare till Finlands högsta domstol som kommer att ge sitt utslag i frågan.
Michel Houellebecq, fransk författare ställdes inför rätta anklagad av muslimska föreningar i Paris och Lyon efter att han hade kallat islam för “den dummaste av religioner” och för att ha sagt att koranen är dåligt skriven. Under rättegången sa Houellebecq att samtidigt som han aldrig hade föraktat muslimer, kände han förakt för islam. Han frikändes i oktober 2002.
Brigitte Bardot, fransk skådespelerska som efter sin filmkarriär har blivit en korsfarare för djurs rättigheter, dömdes i juni 2008 för att ha uppmanat till rashat efter att hon krävt att muslimer bedövar djur inför slakt.
Geert Wilders, ledare för det holländska frihetspartiet PVV, som pekar ut icke-assimilerade muslimska immigranter som ett hot mot västerländska värderingar och traditioner frikändes sommaren 2011 från att ha uppmanat till religiöst hat mot muslimer genom sina uttalanden. Den frikännande domen mot Geert Wilders var av stor vikt och satte punkt för en rättegångsresa som hade varat under två år.
Gregorius Nekschot, pseudonymen för en holländsk satirtecknare som är uttalad kritiker av muslimsk kvinnlig könsstympning och ofta ägnar sig åt att driva med den holländska multikulturalismen, arresterades i maj 2008 efter att ha ritat satirteckningar som uppfattades som kränkande av muslimer. Gregorius Nekschot (efternamnet betyder nackskott som tecknaren säger är den metod som fascister och kommunister brukar använda sig av för att bli av med opponenter) friades efter 30 timmars förhör av holländska polisen.
Gregorius Nekschot åtalades för åtta teckningar som “anger negativa egenskaper hos vissa grupper av människor” och därmed är kränkande och utgör diskriminerings- och hat-brott enligt artiklarna 137c och 137d i Nederländernas strafflagar. I en intervju i den holländska tidningen de Volkskrant konstaterade Gregorius Nekschot:
Det är den första gången på 800 år av satir i Holland som en tecknare har blivit fängslad.
Den intervjun har sedemera avlägsnats från tidningens hemsida. Trots att rättegången mot Gregorius Nekschot lades ner i september 2010 avslutade han sin tecknarkarriär den 31 december 2011. Ytterligare information om det finns i länken till Forbes nedan.
Oriana Fallaci, den avlidna italienska journalisten och författaren som mestadels levde och verkade i New York, ställdes inför rätta efter att hon skrivit att “islam medför hat i stället för kärlek och slaveri i stället för frihet”. I november 2002 utfärdade en domare i Schweitz en arresteringsorder på Oriana Fallaci för brott mot artikel 261 av den schweitziska brottslagen. Det var det islamska centret i Genève som hade anmält henne. Domaren krävde att den italienska regeringen antingen skulle ställa henne inför rätta eller utlämna henne. Det italienska justitiedepartementet avvisade domarens krav med motiveringen att den italienska konstitutionen skyddar yttrandefriheten.
I maj 2005 anklagades Oriana Fallaci av den italienska föreningen för muslimska församlingar – som är en del av det muslimska brödraskapet – för vissa uttalanden som hon hade gjort i sin bok “The force of reason”. Dessa uttalanden betraktades som kränkande mot islam. En italiensk domare i Bergamo tog upp målet då han ansåg att hon hade “förtalat islam”. Emellertid avled Oriana Fallaci i cancer i september 2006, några månader efter att rättegången mot henne hade börjat.
Stonegate Institute
Gregorius Nekschot
Forbes
