BURKA/NIKAB Göteborgspostens kulturskribent Lars Åberg har skrivit om Skolverkets icke-beslut angående ansiktstäckande slöja i klassrummet – och han törs vara kritisk och politiskt inkorrekt.
En del kulturradikaler med egen spalt i gammelmedia har varit ute och vänt upp och ned på Skolverkets nya riktlinjer om heltäckande slöja i skolan och på ett närmast bisarrt sätt anklagat verket för att gå främlingsfientliga krafters ärenden. De flesta journalister inser dock att det förhåller sig tvärtom men ligger lågt i rädsla för att bli uthängda som främlingsfientliga av dessa den politiska korrekthetens gaphalsar. Några få vågar dock både se riktlinjerna för vad de är och kritisera dem från rätt håll. En av dessa är Göteborgspostens kulturskribent Lars Åberg:
I åratal har lärare tjatat på sina elever om att ta av kepsar och jackor, men nu ska man kunna sitta dold såvida det inte ”väsentligt skulle försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever eller medföra särskilda risker vid laborationer”. Vad kan då försvåra kontakten mer än att man inte ser varandra? Redan på ett elementärt plan kan man tycka att det är socialt förkastligt och till och med en smula otrevligt att dölja sig för omgivningen. Finns det nu någon klädsel som kan anses olämplig i skolan? Ku Klux Klan-kåpor? Uniformer med olika innebörd? Varför inte kunna sitta naken i klassrummet?
Nej, varför inte? Och vem skulle ha rätt att kräva att motorcykelhjälm med visir, en rånarluva eller ett durkslag med klingande småklockor som slöja framför ansiktet ska tas av? Lars Åberg tycker att Skolverket
är ute och snedseglar med sina nya riktlinjer för hur skolan ska förhålla sig till flickor med heltäckande slöja. Med hänvisning till religionsfriheten får vilka tokerier som helst nu trumfas igenom om de ges just en religiös innebörd. I princip kan dogmatiker hädanefter räkna med statens stöd om de kapslar in sina döttrar och ger dem en usel start i livet. Hur har sådana eftergifter för vidskeplig sekterism blivit möjliga i ett land som brukar räknas till världens modernaste, mest demokratiska och minst korrumperade?
Det kan man verkligen fråga sig. Hur kan Sverige, som efter lång strid har kastat av sig kristendomen som religiöst ok, böja sig för en ny religions absurda krav på att Sverige och dess folk ska anpassa sig till islam och inte tvärtom? Hur kan Sverige acceptera islams åsikt att kvinnor är värda hälften så mycket som vad män är? Hur kan Sverige acceptera åsikten att en mans, faders, familjs, släkts och klans heder sitter i en kvinnas absoluta kyskhet? Lars Åberg fortsätter och sätter fingret på Skolverkets tolerans inför islams människosyn:
Självklart går det att invända att det tills vidare handlar om få individer, men det är principen och inte minst tendensen som är det intressanta. Skolverket visar här en genant tolerans inför en särskild sorts människosyn. Hela utgångspunkten är felaktig: att flickor självmant skulle välja att gömma sig. Även om ansvaret läggs över på enskilda lärare finns en uppenbar linje i argumentationen; vi ska som medborgare, föräldrar och elever acceptera ett strukturellt förtryck av flickor och kvinnor, som i praktiken innebär könsseparation med ett fascistiskt ansikte.
Sverige brukar berömma sig för sin jämlikhet mellan könen. Hur kan den jämlikheten gå ihop med islams institutionaliserade ojämlikhet. Var finns nu de annars så högröstade feministerna? Hur kan de i synnerhet och det officiella Sverige i allmänhet så totalt och så fegt svika flickor och kvinnor tillhörande religionen och ideologin islam? Lars Åberg konstaterar:
Inte någonstans i dessa riktlinjer från den högsta skolmyndigheten sägs någonting om flickornas valmöjligheter eller om deras rätt till ett liv utanför sekten. Vilken sorts framtid väntar dem i Skolverkets Sverige? I PM:en står, liksom i förbigående: ”Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” Hur går det ihop med knäfallet för pinsamma doktriner påhittade av män som verkar hata kvinnor – eller åtminstone föraktar dem?
Skolverkets och det politiska etablissemangets politiskt korrekta undfallenhet är ett svek gentemot Sverige, vår kultur och våra traditioner samt inte minst gentemot våra lärare. Lärarens huvuduppgift i den svenska skolan är inte längre att undervisa. I stället är det att vara förälder, psykolog, kurator, administratör och polis. Nu förväntas läraren med livet, familjen och hemmet som insats att också vara slöjpolis.
Hur många i det offentliga Sverige kommer att stå upp för och försvara den lärare eller rektor som åberopar undantaget och kräver att ansiktsslöjan tas av och som sedan utsätts för DO-anmälningar, hot och värre saker från den kvinnliga eleven och dennas familj? Och vad händer med den lärare som inte vågar säga nej till ansiktsslöjan och den fattar eld under en kemilaboration? Skolverket lämnar med sina nya halvkvädda riktlinjer om ansiktsslöja i klassrummet alla inblandade i sticket och smiter från sitt myndighetsansvar.
