KRÖNIKA Som Avpixlat tidigare har skrivit om HÄR kom Skolverket nyligen med ett förtydligande i sina riktlinjer när det gäller att bära muslimsk heltäckande slöja i skolan. Medias rapportering och tolkning av myndighetens något luddiga besked spretar men hos PK-etablissemanget har man vulgärt valt att rubricera klargörandet som en eftergift åt främlingsfientliga krafter – Aftonbladets Martin Aagård avslutar exempelvis sin betraktelse över beslutet med orden “Avpixlat – religionsfriheten 1-0″, trots att de nya direktiven i själva verket sammantaget måste betraktas som en eftergift åt den muslimska gruppen i Sverige.
Skolverkets beslut har otåligt emotsetts av många efter att dåvarande DO Katri Linna valde att begå tjänstefel (troligen en bidragande orsak till att hon fick sparken) i handläggningen av ett ärende som gällde just frågan om ansiktsslöjans vara eller icke vara i skolan. Linna valde att medvetet förhala ärendet så att det inte längre var aktuellt och inte kunde tas upp i domstol, men skrev samtidigt ett hypotetiskt utlåtande om att det nog hade varit diskriminering att neka anmälaren att bära heltäckande slöja på lektionerna om saken hade prövats.
Skolverket formulerar sina nya riktlinjer så att svenska skolor inte generellt får förbjuda elever och lärare att bära ansiktsslöja. Det får bara ske i situationer när samarbetet försvåras av att man inte kan se någons ansikte eller om det innebär fara för personskada, t ex vid kemiska laborationer och liknande. I grunden blir det alltså tillåtet för islamistiska extremister att utöva denna avart av sin religion i skolan och de begränsningarna som anges konstituerar alltså undantag från denna rättighet. I praktiken vet vi inte hur direktiven och kriterierna för undantag kommer att tolkas och troligtvis kommer det att variera stort mellan olika skolor beroende på vad den aktuella rektorn har för åsikt i frågan, hur stort hinder ansiktsslöjan är beroende på typ av utbildning, om skolan ligger i en muslimsk etnisk enklav eller inte, om det är en normal skola eller en muslimsk friskola osv.
Skolminister Jan Björklund (FP), som varit den i regeringen som mest högljutt krävt ett klargörande i frågan, förefaller nu mer ta fasta på undantagen än grundprincipen i Skolverkets besked. Men om också landets rektorer gör detta kommer vi troligen att få bevittna en lång rad nya DO-anmälningar från islamistiska extremister som anser att möjligheten till att göra undantag missbrukas. Skolverkets beslut blir, om man försöker konkretisera det, egentligen inte mycket tydligare än DO:s ickebeslut. Det enda man med säkerhet kan säga är att Skolverket precis som Linna anser att ett allmänt förbud vore att betrakta som diskriminering.
När PK-trusten på Aftonbladet antyder att Skolverket gått främlingsfientliga krafter till mötes i sitt beslut så väljer man också att bortse från en viktig sak. I de undersökningar som gjorts om svenskarnas inställning till heltäckande slöja i skolor och på arbetsplatser har motståndet varit kompakt. Så många som 80-90 procent av de tillfrågade har bestämt sagt nej. Det blir väldigt många främlingsfientliga det. Det rimliga utifrån dessa siffror vore förstås att vi i Sverige införde ett förbud mot heltäckande slöja så som man gjort i Frankrike. Men trots detta massiva motstånd mot ansiktsslöja bland väljarna, lyser frågan med sin frånvaro på riksdagens agenda. Är det demokrati? Nej. Är det politisk korrekthet? Utan tvekan.
Att skriva “Avpixlat – religionsfriheten 1-0” är därför att göra det väldigt bekvämt för sig, närmast liktydigt med att ljuga. Vad den här debatten handlar om är att fastställa var man bör dra upp en gräns mellan det sekulära offentliga samhället och den enskilda människans rätt att utöva sin tro som står i överensstämmelse med folkmajoritetens åsikt och hänsyn till svensk kultur och svenska sedvänjor. Religionsfriheten garanterar dessutom medborgarna rätten att slippa få en tro pådyvlad sig mot sin vilja. Att säga ja till extrema former av religionsutövning i miljöer där en majoritet inte vill bli utsatta för religion men är tvungna att uppehålla sig – exempelvis en skola eller en arbetsplats – är att trampa på denna rätt till frihet från religion. Mer extrema religionsattribut bör därför vara förbehållna den privata sfären och sådana gemensamma miljöer där det råder allmän acceptans för attributen – i det här fallet exempelvis en moské.
Oklart är också vilka andra implikationer Skolverkets beslut får. Hur blir det med vanliga huvudbonader som mössor och kepsar? Får man ha en yllehalsduk runt ansiktet på lektionen? Blir det tillåtet för elever och lärare att dra en sopsäck eller Ica-kasse över huvudet? Eller är det bara muslimska kvinnor som ska kunna röra sig anonymt i dessa miljöer? Hur rimmar det i så fall med myndigheters grundläggande likabehandlíngsskyldighet? Och då har jag inte ens berört frågan om ansiktsslöjan kan betraktas som ett plagg vilket som helst eller om det i själva verket är ett verktyg för religiös underkastelse och/eller kvinnoförtyck, mer att likna vid en tvångströja eller ett mobilt fängelse och vilka implikationer det har.
Bör flagellanter och andra kristna självspäkare också med törnekronor och piskor få uttrycka sin underkastelse under Gud på olika sätt i skolor och andra gemensamma miljöer? Hur blir det med djävulsdyrkare, asatroende, primitiva naturreligioner osv? Ska alla få ta med sig sina, för oss andra ofta stötande, religiösa sedvänjor in i klassrummet? Eller är det bättre att göra så som demokratiska principer i kombination med liberal tolerans påbjuder, att söka en minsta gemensam nämnare för vad en majoritet av medborgarna anser går för sig i offentliga miljöer och låta dem som har mer extrema preferenser – religiösa eller andra – utöva dessa i den privata sfären eller i slutna sällskap?
Jag hävdar avgjort detta. Skolverkets beslut om heltäckande slöja i skolan är, för att låna Aftonbladets terminologi, principiellt att betrakta som 1-0 till islamiseringen mot de sekulära demokratiska principer som definierar Sverige. Sedan får vi se om landets rektorer har det förnuft som skolminister Björklund hoppas på och utnyttjar undantagen så långt det bara är möjligt. Dessvärre är jag, i skenet av indragna skolavslutningar i kyrkor, borttagna fläskrätter i skolbespisningarna, könssegregerad undervisning i vissa ämnen och annat, betydligt mer pessimistisk härvidlag än skolministern.
Mats Dagerlind
Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.
Länkar
