ASYLBLUFFEN De asylsökande på boendet i Rävlanda i Härryda kommun i Västra Götaland förefaller att ha haft det bättre där de kom ifrån än i Sverige, i varje fall att döma av den ändlösa ström av klagomål man har på i stort sett allt – man får för lite pengar, man måste dela dusch med varandra och det är SÅ besvärligt att ta sig till Migrationsverkets handläggare. Givet det förfärliga bemötande man anser sig ha fått i Sverige är det konstigt att man inte återvänder hem.
Det tillfälliga boendet i Rävlanda inrymmer cirka 100 personer, alla på flykt undan fruktansvärda omständigheter får man förmoda – krig, förföljelse, svält och katastrofer. Ändå beklagar man sig högljutt inför boendets ledning och hävdar att det omhändertagande man fått är en “katastrof” och att ingen gör något för att hjälpa dem.
Sedan en tid tillbaka tvingas man duscha i gemensamhetsutrymmen eftersom några har stulit alla kopparvattenledningar i huset. Hur stor sannolikheten är för att det är svenskar inifrån Rävlunda tätort som tagit sig in på boendet och begått kopparstölder, respektive att tjuvarna återfinns bland de asylsökande själva får var och en bedöma.
Men klagomålen stannar inte där. Köket håller för låg standard och värmen i huset är för dålig. Maten är inte tillräckligt bra och städningen undermålig. Den vanliga städningen av lokalerna är det dock meningen att de boende själva ska sköta men det klarar man förstås inte och tycker är förfärligt.
Man kverulerar också över den låga dagersättningen man får från Migrationsverket. När man inte orkar ta sig till den inbokade intervjun med handläggaren på Migrationsverket eller köpt cigarretter för pengarna skyller man på att man inte har råd med bussbiljetten eller att hämta ut receptet.
Föreståndaren suckar uppgivet inför alla denna otacksamhet trots att personalen gett så mycket av sig själva för att de asylboende ska trivas. Han erkänner att han snart inte har mycket kraft kvar. Bland annat fixade han ett festligt julbord och nyårsfirande och ett gym har de boende också fått.
Ingen tycks ställa den uppenbara frågan – den om huruvida dessa personer verkligen kan ha giltiga asylskäl, om detta uppträdande är rimligt att förvänta sig av människor som påstår att de flytt från vår grymma omvärlds alla hemskaste hemskheter. För oss påminner de mer om gnälliga snorungar med curlingföräldrar som klagar på att de inte får den senaste dunjackan eller mobiltelefonen. Stoppa asylbluffen nu!
