INSÄNDARE De komma, de komma från fjällrävenland, med ett budskap om en grön värld. Men det var längesedan, och i egenskap av enfrågeparti insåg Miljöpartiet att marknaden var begränsad. Politik handlar till syvende och sist om makt och det kommer en tid när maktens grytor sprider så sköna dofter att inte ens en politiker med dåligt luktsinne kan motstå dem.
Miljöpartiet har spelat på den Rödgröna planhalvan, men om transfersumman bara är den rätta så kan de kanske tänka sig att gå över till motståndarlaget. Vi har ju sett hur partiet både svängt när det gäller synen på EU och sex timmars arbetsdag.
Jag kommer dock inte att ta upp miljöfrågor i denna artikel, även om ämnet alltid är intressant. Liksom ett par Miljöpartisters ”Inte leva som de lär”-filosofi, bland andra Yvonne Ruwaida (som åkte taxi och handlade för 275000 kronor med riksdagens betalkort – utan att redovisa ett enda öre) och Peter Eriksson (som kritiserade bensinslukande stadsjeepar, trots att han själv körde en stadsjeep). Det går ju inte riktigt ihop med partiets ”Etiska regler för förtroendevalda”, som det heter på hemsidan, där man bland annat kan läsa: ”En politiker ska vara ett föredöme och så långt som möjligt leva i enhetlighet med de idéer som hon eller han förespråkar.”
Jag ser i huvudsak tre anledningar till varför Miljöpartiet stadigt hamnar kring eller över 10 procent i väljarundersökningar:
- Ordet ”miljö” går hem hos yngre människor, framför allt unga kvinnor, där partiet i en undersökning nådde en procentsats som jag inte ens vill nämna.
. - Miljöpartiet har etablerat sig om ett storstadsparti och i Stockholm har de i vissa undersökningar till och med gått om Socialdemokraterna. Eftersom landsbygden håller på att avfolkas så har partiet insett var framtidens röster finns att hämta. Då spelar det mindre roll att deras politik – där bland annat högre krav på mindre bensinmackar på småorter har medfört att många bensinmackor fått slå igen och kunderna har tvingats köra många miljöovänliga extramil för att införskaffa bensin – i en del fall har varit direkt negativt för landsbygden.
. - Sist men inte minst så har Miljöpartiet journalisterna på sin sida. Flera undersökningar som gjorts under årens lopp säger att partiets andel bland journalister har ökat, vilket är ett tecken på att fler yngre journalister har tagit dem till sina hjärtan. Man blev alltså inte förvånad över att dåvarande språkröret Maria Wetterstrand behandlades med silkesvantar av stora delar av journalistkåren.
Den som tränger under skinnet på Miljöpartiet finner dock att bakom ordet ”miljö” delvis döljer sig en helt annan agenda, som gör partiet till ett riktigt obehagligt parti. Det var framför allt två händelser, som i nedanstående uppräkning har hamnat under Punkterna 1 och 5, som fick mig att inse vilket otäckt parti Mp är.
1. När undertecknad började studera Miljöpartiets program, framför allt deras invandrings- och flyktingpolitik, fann jag ett parti med extrema åsikter, vars politik definitivt inte går hand i hand med dem som försöker bygga ett ekologiskt samhälle.
I partiprogrammet A–Ö finner vi under rubriken ”Migration och flyktingar” följande: ”Vi tror inte på konstlade gränser, utan har en vision om fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar” samt ”Vi vill att Sverige går före internationellt genom att lägga fram en plan för att på sikt införa fri invandring”.
Det blir ännu värre under rubriken ”Invandring”: ”Den som flyr till Sverige och söker asyl, skall få sin ansökan behandlad inom ett år. Har detta inte skett skall uppehållstillstånd beviljas” samt ”Vi anser att flyktingar som lever gömda i Sverige skall ges en chans att stanna i Sverige och leva lagligt här. Den som inte gjort sig skyldig till grova brott och bott här en längre tid utan att staten utvisat eller avvisat personen, skall därför beviljas asyl”.
Ett av Miljöpartiets nya stjärnskott, Maria Ferm, gick i en debattartikel i Svenska Dagbladet till angrepp mot flera ungdomsförbund. Ferm låter dessutom läsaren få ta del av hur man uppnår Nirvana enligt Miljöpartiets definition: ”Vi gröna har en vision om en värld där människors rätt att röra sig fritt väger tyngre än staters rätt att stänga människor ute. Ju fler som tycker som vi desto bättre.”
I Maria Ferms värld verkar det vara viktigare att vem som ska få komma till Sverige – vilket kommer att inkludera mängder av brottslingar samt en hel del krigsförbrytare, med tanke på att över 90 procent av asylsökanden inte kan visa upp ID-handlingar – än att vi ska stänga ute dem.
Ferm passade också på att analysera bostadspolitiken: ”Bostadsbrist är ett bostadspolitiskt problem, inte ett flyktingproblem.” Klokt resonerat, Maria – med din logik så kan vi importera i princip hur många människor som helst utan att behöva oroa oss för ökad bostadsbrist.
Det olustiga ur miljöhänseende är att en stor del av invandringen kommer att ske från länder i tredje världen, där källsortering och andra miljöfrämjande åtgärder knappast står överst på dagordningen. Dessa länder befinner sig fortfarande på överlevnadsnivå och har lång väg att vandra tills de når västvärldens nivå av självförverkligande. The Inglehart–Welzel Cultural Map of the World ger en utmärkt bild över de gigantiska kulturskillnader som finns mellan Sverige och flera länder i Afrika och Västasien.
Hur invandring av hundratusentals, ja, kanske miljontals människor på lång sikt (säg 75–100 år) från tredje världen ska kunna gå att förena med ett ekologiskt samhälle övergår mitt förstånd. Svaret är naturligtvis att det inte går. Partiet döljer sig bakom något sorts miljöpatos för att dölja en politik, som på sikt byter ut stora delar av den svenska befolkningen. Den underbara satiren på Affes Statistik-blogg, med Fredrik Reinfeldt och Maria Wetterstrand i huvudrollerna, är mycket talande. Det kommer heller inte som någon överraskning när Mp enligt partiprogrammet vill ”Presentera en vision om världsmedborgarskap”.
Medborgare som känner ansvar för sitt eget land är med stor sannolikhet mer måna om att värna om miljön. Ett mångkulturellt samhälle, däremot, är ett otryggt samhälle, där människor som inte lär sig landets språk eller tar del av landets kultur och sociala koder knappast heller kommer att värna om miljön. Och hur ska man kunna bygga ett långsiktigt ekologiskt hållbart samhälle om man inte ens vet vilka människor som ska förvalta det i framtiden?
Om Miljöpartiets vision om fri invandring blir verklighet så skulle det i längden bli förödande även för jämställdheten, eftersom Sverige skulle invaderas av män vars kvinnosyn står i bjärt kontrast till västerländska mäns kvinnosyn. Det är helt enkelt skrämmande att så många unga kvinnor sympatiserar med partiet.
2. I samband med att Miljöpartiet gjorde upp med Moderaterna om illegala flyktingar (här använder vi inte den politiskt korrekta termen ”papperslösa”) fick allmänheten möjlighet att chatta med Maria Wetterstrand på TV4.
På frågan om regeringen och Miljöpartiet kunde strunta i de lagar de själva varit med om att införa, nämligen lagen om att inte vistas i landet efter en avvisningsdom, svarade Wetterstrand att det inte är olagligt att vistas i Sverige utan papper. Ej heller att hålla sig undan från polisen eller ens att gömma flyktingar.
Antingen så ljög Maria Wetterstrand frågeställaren rakt upp i ansiktet eller så hade hon ingen aning om innehållet i Utlänningslagen. Och detta kom från en partiledare som blivit delar av Mediasveriges egen lilla gullegris.
Merit Wager har skrivit en intressant redogörelse på sin blogg. Jag kan för övrigt rekommendera att ni söker efter fler artiklar om Miljöpartiet på hennes utmärkta blogg.
3. Inför valet år 2010 pryddes en av Miljöpartiets valaffischer av texten: ”Den heterosexuelle, västerländske mannen varken kan eller ska representera oss alla. Det är dags att ta de politiska konsekvenserna av detta och modernisera Sverige. Löner ska jämställas. Styrelser kvoteras. Och straffvärdet på sexköp ska höjas.”. Vilket bara var ett bevis på att partiet tagit de värsta avarterna av feminism och genusforskning till sitt hjärta.
På tal om feminism och genusforskning så presenterade en ung man vid namn Erik Thor från Grön Ungdom en motion som fick mig att vilja stoppa tiden . Han vill ändra formuleringarna kring vilka som kan utses till språkrör, så att språkrör kan utgöras av en eller flera personer, men det får aldrig vara bara en man. (Däremot går det utmärkt att ha exempelvis fem kvinnor som språkrör.) Bildtexten gav mig åtminstone ett gott skratt mitt i allt elände. Jag ber en bön till högre makter att Thors åsikter inte är representativa för partiet, men vi har ju vant oss att när det gäller svensk politik så är också det omöjliga möjligt.
4. Miljöpartiet har dragit sitt strå till mångfaldsstacken genom att öppna riksdagsportarna för islamisten Mehmet Kaplan. På hans meritförteckning står bland annat ordförandeskap för Sveriges Unga Muslimer – organisationen som minst ett par gånger, för skattebetalarnas pengar, bjudit in föreläsare som predikat hat mot judar och homosexuella.
I ärlighetens namn så hade Kaplan lämnat organisationen när detta hände, men hans namn dyker upp igen i samband med hip hop-artisten Kadafi Husseins artikel på Newsmill. Hussein berättar att han i egenskap av ung svensk muslim blir arg över att företrädas av en ”homofobisk, antisemitisk sekt”. Kaplan nämns i näst sista stycket:
”Nu har Sveriges Unga muslimer tillsammans med Muslimska mänskliga rättighetskommittén börjat med egna möte i Tensta Träff. Den 23 februari hade de öppet möte där de hade bjudit in de som stod utanför Folkets Hus och förhindrade ungdomar att komma in festlokalen. I lokalen satt män och kvinnor på var sin sida och man fick inte sitta blandat. Som vanligt styrde miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan allt men han satt längs bak i lokalen. Jag undrar om Miljöpartiet står för att kvinnor och män inte får sitta bredvid varandra?”
Det är inte den enda gången som Mehmet Kaplan sticker ut. I en debattartikel i Aftonbladet skriver han följande:
”Vi var många som reagerade med bestörtning och oro när folkomröstningen i Schweiz resulterade i ett klart ja för ett minaretförbud. Detta är förvisso ett av många tecken på en utbredning av islamofobin i Europa, vad än belackarna säger om att islamofobi egentligen inte finns. Det är viktigt att värna religionsfriheten och inte underblåsa de fördomsfulla åsikter mot islam som finns runt om i Europa i dag. Sverige och Fredrik Reinfeldt borde som ordförandeland och dess statsminister i EU göra klart att principer som yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet inte får inskränkas.”
Här begår Kaplan en logisk jättevurpa genom att å ena sidan stå upp för åsikts- och yttrandefrihet, men å andra sidan ”reagera med bestörtning” när medborgare via en folkomröstning säger att de inte vill ha minareter. Det är väldigt lätt att tolka Kaplan som att religionsfrihet ska vara överordnad åsikts- och yttrandefrihet.
5. Under en intervju i Sveriges Radio strax före det senaste riksdagsvalet fick Peter Eriksson frågan om det kan få ingå mer än två människor i ett äktenskap. Eriksson svarade att han kunde tänka sig månggifte och hänvisade till man diskuterat detta i partiet. Till och med intervjuaren verkade närmast chockad över hans besked.
Peter Eriksson menade med stor sannolikhet att också kvinnor kan få ha fler män, men det krävs inget geni för att inse hur detta skulle missbrukas i de kulturer där månggifte är vanligt. Plötsligt var den radikalfeministiska ton som bitvis framträtt i deras partiprogram som bortblåst. Undertecknad mådde faktiskt illa under flera dagar efter att ha tagit del av Erikssons vidriga budskap. Jag frågade mig också vad som skulle bli nästa steg i kulturrelativitismens namn: Att införa barnäktenskap? Att förbjuda hundar?
Ett av miljöpartiets nuvarande språkrör, Gustav Fridolin, har ett par gånger använt ordet ”äcklig” för att beskriva händelser som inte passat in i hans världsbild. Själv anser jag att Miljöpartiet är ett äckligt parti, men framför allt ett obehagligt och otäckt parti.
Roland
