Rydhagen i Debatt där hon försvarar AFA.
VURPA Maria Rydhagen, journalist och krönikör på Expressen/Kvällsposten med fäbless för det mångkulturella, orerar idag om vad hon kallar “gubbklubbar”. Men inte vilka klubbar som helst, utan de i Malmö och i synnerhet den på Västanforsgatan, där en man nyligen sköts ihjäl. Lokalen ligger precis intill ökända Norra Grängesbergsgatan, där svartklubbarna och kriminaliteten länge frodats. Med tanke på Rydhagens tidigare utspel om hur bra mångkulturen är, kan man finna hennes text något motsägelsefull, då det hon beskriver bara är en av många bieffekter av den importerade kulturen.
Lokalen på Västanforsgatan är varken öppen för alla, eller serverar mackor. Det är en gubbklubb. Eller vad man nu ska kalla det för. På Möllevången, Sofielund och Sorgenfri i Malmö finns det massor av dem, men vad kallar man dem? Kaffeföreningar?
Polisen säger ibland “svartklubbar”. Men jag tror inte att alla bedriver någon olaglig verksamhet.Det handlar om män och farbröder som går samman och hyr en lokal, oftast i gatuplanet. Där sitter de och dricker kaffe och röker. Troligtvis betalar man någon form av medlemsavgift och sedan får man dricka hur mycket kaffe man vill. Ibland finns det säkert alkohol och spel om pengar, då är det så klart olagligt. Men i de flesta fall handlar det nog inte om starkare kickar än koffein.
Ändå är jag ganska skeptisk mot gubbklubbarna. Inte bara för risken att bli mördad. Utan: Varför ska man fika på föreningsbasis? I könssegregerat sällskap?
Efter ett annat mord besökte jag en annan gubbklubb. Mordoffret hade besökt klubben under sina sista timmar, innan han mötte döden i en gångtunnel. Klubben var en etnisk “fotbollsförening” – en ovanlig fotbollsförening såtillvida att nästan ingen spelade fotboll. Kvällen innan hade det varit fest. Bara för män och pojkar. Var är brudarna? Varför sitta och högtidlighålla att man vuxit upp vid samma balkanska sjö och att ingen har en livmoder?(…)
Män på gubbklubbar: Gå hem och dammsug och moppa, eller gör någon annan nytta.
