GNOSJÖ Gnosjö, en ort i Småland fylld av entreprenörer och med en anda av att “allt är möjligt”. I Gnosjö står ordet entreprenör för något verkligt, det vill säga en initiativrik person som exempelvis tillverkar en produkt som kunder efterfrågar. Entreprenören etablerar arbetsplatser och anställer arbetsvilliga som ersätts med lön för möda. Både entreprenören och de anställda representerar Sveriges betydelsefulla skattebetalare.
Arne Ottoson (M), kommunalråd i Gnosjö, har insett att kommunens budget inte kommer att gå ihop (under överskådlig tid?) alldenstund så många anhöriginvandrare från Somalia förväntas anlända under 2012. Kraftfullt kräver han därför besked från regeringen när pengarna, som ska försörja de somaliska anhöriginvandrarna till kommunen, kommer?
På tre år har kommunens försörjningsstöd ökat med 4,7 miljoner kronor. Då är inte kostnader för skola och sjukvård inräknade. Sådana kostnader tillkommer med andra ord.
Ett kommunalråd i Gnosjö har sent omsider insett att Gnosjös läge är prekärt. Vad gör då en politiker? Kräver ytterligare insatser från Sveriges hårt ansatta och beskattade befolkning, förstås!
Ändå kan han inte låta bli att lägga till den vanliga brasklappen:
Självklart vill vi att de [somalierna] ska återförenas men vi tycker staten ska vara med och ta kostnaden.
Ludvig den XIV av Frankrike sa:
L’état, c’est moi! (Staten, det är jag!)
Sveriges skattebetalare kan säga detsamma och konstatera att:
Hit, men inte längre!
Vi betalar inte, vi betalar inte!
