INSÄNDARE Den 23 december publicerades en artikel på SvD Brännpunkt som sjunger mångkulturens lov, och då specifikt brottstyngda och bidragsberoende förorter såsom Fisksätra, Botkyrka, Bergsjön och Rosengård.
Det är inte särskilt intressant att analysera innehållet, då det är samma floskler och snömos som vi hört otaliga gånger förut. Möjligtvis kan man konstatera att det som före 2006 oftast var tydligt präglat med vänsterklyschor om solidaritet och mångfald numera blivit tydligt präglat med moderatklyschor om de fantastiska marknadsmöjligheterna och drömmen om en rotlös konsument. Artikeln är också ovanligt korkad vilket är något av en bedrift i sammanhanget.
Särskilt underhållande är till exempel påståendena om gratis sjukvård i Sverige (skattefinansierat = gratis?) eller att våra förortsghetton är välmående jämfört med dem som lever i absolut fattigdom i tredje världen. Undertecknad skulle snarare hävda att om man måste jämföra med Afrikas horn, Lagos slum eller Rio de Janerios favelas för att göra Rosengård och Bergsjön lockande så är det rätt illa ställt.
Det intressanta är istället vilka som skrivit artikeln och varför.
Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist är född 1954 och förekommer i åtta olika bolag. Hon hade en taxerad inkomst 2010 på 750 000 kr och bor fashionabelt på Kungholmen mitt i centrala Stockholm med sin make som hade en inkomst på knappt två miljoner kronor förra året. Det företag hon hänvisade till i artikeln, Tällberg & Hellqvist ska syssla med konsultverksamhet inom affärs- och ledningsstrategier. Intressant i sammanhanget är också Tällberg Foundation som ska syssla med workshops, seminarier och ledarskapsutbildning. Hon tycks på många sätt vara representativ för de nya moderaterna.
Madeleine Opira är född 1981 och skriven i Kista norr om Stockholm. Hon taxerade 0 kr i inkomst 2010. Hon förekommer bara i ett bolag, Ett nytt tänk, vilket förmodligen är samma som det i artikeln uppgivna ”A million minds”. Företaget registrerades 2011-12-15 och även om det är kategoriserat som Internet- och postorderhandel så kan man i bolagsbeskrivningen läsa att ”Vi arbetar med lösningar inom integration och mångfald. Vi tillhandahåller analyser utirfån [sic] vilka företag kan utveckla sitt arbete när det kommer till mångfaldsfrågor. Arbetet sker i form av föreläsningar och workshops.” Hon har tidigare varit aktiv i det kortlivade partiet Meritokraterna som skulle utmana SD.
Debattartikeln i SvD är inget annat än en illa maskerad annons. Man tillkännager sitt inträde på den lukrativa och av skattepengar översköljda mångfaldsindustrin. Vi kan fnysa åt den substanslösa och klyschiga artikeln, men vi är oliktänkande och knappast målgruppen.
Målgruppen är istället makthavare inom offentlig förvaltning, politik och kultur samt ängsliga företagsledningar som man nu hoppas ska kasta sig på telefon och beställa dyra workshops. Vi andra kommer att få betala det antingen via skattsedeln eller som uppskörtade konsumenter.
Allra underdånigast,
K
