INSÄNDARE Den senaste tiden har stor uppmärksamhet riktas mot Sverigedemokraters och framför allt riksdagsledamoten Kent Ekeroths engagemang i det som benämns ”Counter-Jihad” eller på svenska ”motstånd mot (islamiskt) heligt krig”. Counter-Jihad sätts i samband inte bara med våldsförespråkande rörelser och personer utan indirekt också med Anders Breivik, genom denna förvirrade massmördares manifest.
Counter-Jihad är en löst sammansatt rörelse där den gemensamma nämnaren är framför allt islamkritik samt opposition till islams etablering i Europa. Detta påtalar också Kent Ekeroth i SVT Debatt 15/12. Med denna breda gemensamma nämnare är det inte konstigt att rörelsen kan samla allt från extremistiska våldsförespråkare till liberala antivåldsdemokrater. Vi kan göra en jämförelse med begreppet klasskamp. Det finns och har de senaste två århundradena funnits en stor rörelse centrerad kring klasskamp med stor bredd av socialistiska och till viss del även socialliberala rörelser. Klassperspektivet har alltså här varit den gemensamma nämnaren och precis som med den idag aktuella Counter Jihad-rörelsen så har synen på våldsanvändning varierat starkt men alltid funnits där – det har dock inte hindrat klassperspektivsförespråkare med antivåldsövertygelse att hämta idéer från dess samlade tankegods.
Att som etablerade medier nu gör brännmärka allt ifrågasättande av islam och dess utbredning riskerar att förvärra situationen ännu mer. Alltfler människor möter i dagens samhälle muslimska levnadssätt och värderingar som inte är förenliga med svenska. Var och en som är läskunnig och har tillgång till internet, böcker, ja varför inte koranen, kan också med egna ögon läsa sig till att islam inte går hand i hand med de sekulära och demokratiska idéer som den svenska majoritetsbefolkningen oftast delar.
Att lägga locket på denna viktiga diskussion riskerar att öka misstro mot media och bidra till misstankar om en samhällelig dold agenda – trots att avsikten i grund och botten kan vara missriktad välvilja, uttryckt som överdriven tolerans och acceptans för allt som är okänt och främmande hos mediaapparaten.
Det är dags att sluta dalta med människor bara för att de tillhör en minoritetsgrupp. Att bemöta även invandrare som myndiga människor och medborgare är inte bara ett sätt att klargöra hur landet ligger för många undrande och oroliga svenskar – det är också ett sätt att visa tillbörlig respekt och förväntningar på den som kommit till Sverige. Motsatsen kan därför inte ses som någon annat än diskriminering.
Islam omfattar idéer som är främmande för vårt samhälle. Människor i Sverige har all rätt i världen att oroa sig över islam och islams utbredning, dess konsekvenser och komplikationer. Att kväsa denna nödvändiga diskussion tyder inte på annat än bristande respekt och tilltro till alla de människor som finns i Sverige, inte minst de nytillkomna. Det är därför hög tid för en öppen och framförallt saklig och nyanserad debatt om islam!
J.H.
