GENUSTRAMS Genusmaffian fortsätter att skörda nya offer, senast ut är stadsplaneringen i vilken genusperspektivet nu måste integreras, allt enligt Tomas Rudin (S), oppositionsborgarråd i Stockholm.
Vem byggde egentligen staden? Vem bygger staden idag? Vem byggs den för? I samband med att staden håller på att ta fram ett arkitekturprogram, Arkitektur Stockholm, som ska ersätta stadens byggnadsordning ser jag en öppning att få in perspektiv som hittills saknats i stadsutvecklingspolitiken. Jämställdhetsperspektivet är ett av de viktiga perspektiven.
(…)
Vi vet att stads- och trafikplanering är mansdominerade områden. I de flesta svenska städer, men faktiskt inte i Stockholm, är stadsarkitekterna män. Våra städer har nästan alltid planerats av män, för män. Ska vi vända utvecklingen krävs att vi vänder på perspektiven i stadsplaneringens alla delar. Om vi ska vända utvecklingen måste genusperspektivet integreras i Arkitektur Stockholm, i översiktsplaneringen och i detaljplaneringen. När Stockholms stad ställde ut det första utkastet av Arkitektur Stockholm kallades utställningen Mina drömmars stad. I mina drömmars stad bygger vi för jämställdhet.
Genus i stadsplanering handlar för mig om att å ena sidan belysa genusskillnader, maktordningar och hur genussystemet osynliggör kvinnors erfarenheter och perspektiv. Samtidigt är det viktigt att inte fastna i lösningar där man bara förstärker rådande genussystem och bekräftar könsnormer. I Berlin, en av de städer som arbetar systematiskt med det här, är de noga med att understryka just detta. Att genus i stadsutveckling innebär att vi försöker skapa miljöer och förutsättningar som också bryter genusstrukturer, men också att vi inte bara tänker kvinnor och män utan också ser hur olika kvinnor och olika män beroende på klass, etnicitet och så vidare har olika perspektiv på staden, olika förutsättningar i staden. Kan vi genom en genusmedveten stadsplanering skapa förutsättningar för att bryta könsnormer men också andra sociala mönster? Hur gör vi det? /…/
