Fjordman, Helle Klein och att ta ansvar för texter

Mats DagerlindKRÖNIKA Helle Klein, socialdemokrat, journalist och sedan en tid tillbaka också, sin judiska bakgrund till trots, kristen präst, twittrade igår kväll ut en del synpunkter om nyhets- och opinionssajten Avpixlat med anledning av gårdagens avsnitt av SVT Uppdrag Granskning där den “antimuslimska” och “högerextrema” rörelsen granskades – om man nu kan kalla det för granskning. Klein ville bl.a. berätta att Avpixlat minsann fortfarande publicerar “förfärliga” texter av Fjordman, eller Peder Jensen som han egentligen heter, som utpekats som massmördaren Anders Behring-Breiviks främsta ideologiska inspiratör och som somliga därför med elastisk argumentation vill betrakta som medskyldig till Breiviks dåd.

SVT Uppdrag Granskning vill förstås också göra denna koppling och hade i Fjordmans extensiva skriftställargärning mödosamt lyckats vaska fram två citat i vilka man med mycket god vilja och mot en fond av Anders Behring-Breviks terrordåd eventuellt kan läsa in ett våldsbejakande budskap. I det ena fallet skriver Fjordman att vi måste få bort islam och dess utövare från Europa, och i det andra fallet att han råder västerlänningar att beväpna sig, främst mentalt men om det skulle behövas också fysiskt med vapen. Om försvarsminister Sten Tolgfors talat om att vi kanske behöver stärka landets militära försvar inför hotet från öster, hade sannolikt ingen kommit på tanken att peka ut honom som våldsuppviglande högerextremist.

Peder "Fjordman" Jensen

Peder “Fjordman” Jensen

Om man inte är lika illvilligt sinnad kan man naturligtvis göra betydligt mindre dramatiska tolkningar av dessa Fjordman-utsagor, i synnerhet om man betraktar dem i skenet av annan, t.ex. ordinär socialistisk retorik med uttryck som “upp till kamp” och “sista striden” osv, fraser som även socialdemokrater som Helle Klein gärna stämmer upp i på första maj. Att använda dubbla måttstockar är inte hederligt. Klein får bestämma sig för vilken linje – den fördömande eller den förlåtande – hon anser att man bör tillämpa på politisk retorik av det här slaget och sedan använda den konsekvent för alla texter.

Jag läste också nyss den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Mattias Karlssons träffsäkra text som handlar om att utkräva medansvar för terrordåd från olika individer och grupper, en text där socialdemokrater via protestsångaren Mikael Wiehe kopplas till den estniske terroristen Karen Drambjan och som med all önskvärd tydlighet visar hur svaga och långsökta dylika associationspåståenden ofta är. I gårdagens Uppdrag Granskning excellerade man i denna sekundär- och tertiärkopplingskonst i syfte att ansvariggöra Sverigedemokraterna för Breviks terrordåd.

Det var alltså följande tweet från Klein som fick mig att börja fundera:

Här kunde jag mot bakgrund av ovanstående resonemang och Kleins starka socialistiska engagemang ha twittrat tillbaka något i stil med: “Helle Klein och hennes kompisar sjunger fortfarande Internationalens förfärliga text på 1:a maj“. Det gjorde jag nu inte, eftersom jag anser att man bör vara försiktig med att läsa in uppmaningar till våld i symbolspråk och med att göra slarviga flerstegskopplingar för att utkräva medansvar.

Men Klein har också judiskt påbrå med rabbiner i släkten och är dessutom pånyttfödd bekännande kristen och prästvigd. Detta ålägger henne som jag ser det sammantaget ett tämligen långtgående ansvar för Bibelns texter. Jag twittrade därför i sammandrag över några som jag anser minst sagt tveksamma passager ur denna bok till Klein, passager som inte på minsta sätt är symboliska och som jag här tänkte återge lite mer utförligt:

//…// och han sade till dem: “Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.” (2 Mos 32)

Och Mose talade till folket: Rusta en del av era män till strid. De skall gå mot Midjan för att utkräva Herrens hämnd. //…// Av Israels ätter togs tusen man ut från varje stam, 12 000 stridsrustade män. //…// De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. Förutom alla andra som dräptes dödade de också de midjanitiska kungarna, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, de fem midjanitiska kungarna. De högg också ner Bileam, Beors son. Midjaniternas kvinnor och barn togs till fånga av israeliterna //,,,//Alla städer där midjaniterna bodde brände de ner, liksom alla tältläger. //…// Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget. Han sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva! //…// Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. (4 Mos 31)

Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar //…//  Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose. (Jos 11)

Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor. (1 Sam 15)

Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp. (Hos 14:1)

Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan. (Ps 137)

Nu menar många kristna säkert att dessa bibliska massmord och vedervärdigheter bara ska betraktas som historiska skildringar, men är inte det att göra det väl enkelt för sig? Så billigt skulle knappast någon annan organisation slippa undan som hade ett principprogram med liknande innehåll. Bibelns texter – alltså även dessa – är ju officiellt godkända från högsta ort genom kanonisering, och av flertalet citat ovan framgår dessutom att allt det bestialiska dödandet – också av kvinnor, barn – sker på direkt befallning av Gud. Det är denna Gud som Klein tillber som högsta partiordförande och det är denna Bibel som hon betraktar som sin nya partibok.

Men Klein vill inte svara. Allt hon förmår säga som respons på mina Bibelcitat är ett “Lägg av”. Så reagerar förstås bara den som saknar argument.

Jag avrundade då Twitter-konversationen med ett annat Bibelcitat som jag anser beskrivande i sammanhanget för Kleins hemmablinda fingerpekande mot Avpixlat och deras publicering av Fjordmans texter:

Vore det inte utifrån Kleins förmenta humanism och hållning gentemot Avpixlat och Fjordmans texter rimligt att hon föregick med gott exempel, genom att exempelvis riva ur de sidor ur sin Bibel som innehåller direkta uppmaningar till massmord och att skära foster ur kroppen på havande kvinnor? Borde man inte kunna begära ett avståndstagande i en debattartikel som hon så ofta och gärna annars skriver? Borde inte Klein gå i bräschen för kravet på en avkanonisering av dessa delar av Bibeln? Jag anser det.

Så länge dessa massmordsuppmaningar från Gud står kvar i Bibeln går det enligt min mening inte att friskriva kristenheten från medansvar från bestialiska handlingar utförda av personer som kallar sig kristna. Och det för oss tillbaka till Anders Behring-Breivik. För mer än något annat tycks han ha hämtat inspiration till sina dåd i betraktelsen av sig själv som en kristen tempelriddare och korsfarare. Hans manifest pryds också av denna kristna symbol. Vilket ansvar bör tillskrivas personer som Klein för att ha satt texter i händerna på Breivik som sanktionerar massmord?

Anders Behring-Breivik – ensam galning eller inte? Högerextremist eller kristen tempelriddare?

Som pragmatiker kritiserar jag inte så ofta vare sig Kristendom eller Judendom (som har dessa texter gemensamt) eftersom merparten av den judeo-kristna världen har omfamnat moderna humanistiska och sekulärt demokratiska värden. Det betyder inte att man inte bör problematisera dessa skrifter vid de tillfällen då någon faktiskt använder sig av dem på det sätt Anders Behring-Brevik förefaller ha gjort. För inte någon annan av Breiviks inspirationskällor – inte heller Fjordman – legitimerar så som Gamla Testamentet gör konkret massavrättningar.

Samma pragmatism är det som mer kontinuerligt får mig att kritisera Islam. För i motsats till kristna och judar avvisar flertalet muslimer i världen kategoriskt de senaste 250 årens liberalism och upplysning, den värdegrund som västerlandets samhällen idag mer än judendom och kristendom är byggda på. Inom islam uppmanar heliga män fortfarande till våld och martyrskap, till att lägga under sig andra folk, att till sista man, kvinna och barn utrota judar och kristna, att erövra världen och instifta ett teokratiskt kalifat baserat på Koranen och sharialag. Till detta ska adderas en även i övrigt i många avseenden primitiv kultur.

Alla muslimer i världen har inte denna agenda, men förskräckande många och utan tvekan en majoritet. I de länder där man genom den arabiska våren fått möjlighet att befria sig från världslig diktatur och tyranni och välja frihet och demokrati, där ser vi nu hur man i stället väljer att avsäga sig detta till förmån för medeltida teokratisk diktatur. Och vi har sett det tidigare – i Iran 1979 när shahen störtades, i Irak 2003 när Saddam Hussein avsattes osv. Afghanistan tycks på väg åt samma håll. Även i västvärlden reses dessa krav – shariazoner har utropats i England (det som English Defence League demonstrerar mot) och t.o.m. på så nära håll som i Danmark.

Och det som nu sker i Egypten och Tunisien, Libyen och Marocko, det kan i en globaliserad värld också ske i Sverige. Alla politiker och opinionsbildare predikar ju ständigt för oss nationalister att det i denna nya världsmedborgarverklighet inte går att isolera sig, där vi vare sig vi vill eller inte påverkas av det som händer i vår omvärld. De ser t.o.m. framför sig en global demokratisk världsordning som en utopi. Men dystopin om en global odemokratisk världsordning då? Eller ska islamistisk teokratisk diktatur trots dess alltmer oroande utbredning ses som undantaget som bekräftar regeln, det enda i vår omvärld som vi i Sverige inte behöver bekymra oss om, det enda globala som aldrig kan påverka oss?

Om Bibeln innehåller barbariska avsnitt och uppmaningar från Gud så gäller detta i än högre grad för Koranen. För bägge böckerna gäller också att upphävandeprincipen tillämpas, dvs att nya påbud ersätter äldre. Och den principen gör Koranen till ett mer kontroversiellt dokument än Bibeln. I det Nya Testamentet ger nämligen Jesus människorna ett nytt bud, kärleksbudet och den gyllene regeln, predikar att förlåtelse och att vända andra kinden till är det högsta oh förkastar det Gamla Testamentets blodiga barbari och principer som öga för öga och tand för tand.

I Koranen är det precis tvärtom. Muhammed är en förhållandevis godmodig och empatisk figur så länge hans världsliga makt är liten, men vartefter hans ställning stärks ändras både hans agerande och budskap till att bli alltmer våldsamt. Upphävandeprincipens motsatta effekt för kristendomen och islam är sannolikt en del av förklaringen till varför så stora delar av den muslimska världen befinner sig kvar på medeltiden medan den kristna delen av världen gått vidare från vidskepelse och feodal teokrati till upplysning och demokrati. Det är också därför som islam i Europa inte kan betraktas bara som en fråga om religionsfrihet. Det är inte kristendomen som utmanas av islam som religion, det är det västerländska sekulära demokratiska statsskicket och värdengrunden som utmanas av islamistisk teokrati.

Demografisk prognos – redan 2050 kommer svenskar vara i minoritet i somliga delar av landet

Eftersom islam har dessa politiska ambitioner måste också dess skrifter analyseras som politiska dokument. Barbariska avsnitt i Bibeln låter sig nödtorftigt viftas bort med att de bara är historia. Jag anser principiellt inte att det förhållningssättet duger men pragmatiskt har jag resonerat på det sättet att så länge nästan ingen tar dessa våldsuppmaningar från Gud på allvar så utgör de heller inte ett stort reellt politiskt hot. Efter den kristne korsfararen Breiviks härjningar klingar det argumentet inte längre fullt lika självklart. Däremot står det utom allt tvivel att det i världen finns många tusentals muslimska Breivikar, som betraktar sig själva som soldater i Allahs, Muhammeds och Saladins armé och som är redo att döda hur många “otrogna” som helst för islamskt världsherravälde och som i allra högsta grad tar varje uppmaning till våld i Koranen på största allvar.

I motsats till den påhittade högerextrema hotbild och konspirationsteori om en våldsbejakande antimuslimsk rörelse som så många, nu senast SVT Uppdrag Granskning, vill prångla ut är det islamistiska hotet i högsta grad reellt. Och när jag säger hot så syftar jag inte bara på risken för blodiga attentat av det slag vi så gott som dagligen ser prov på runt om i världen, utan i än högre grad på den allmänna islamiseringen av samhället i spåren av muslimsk massinvandring och den kulturradikalistiska politiska korrekthet som medfört att det är lättare att ta Sverige från svenskarna än det är att stjäla godis från ett barn.

Hur länge dröjer det med nuvarande och ständigt accelererande muslimska invandring innan Muslimska Brödraskapets svenska gren är största parti i Sverige? Enligt min bedömning kan det i varje fall vara en realitet innan detta århundrade är till ända. 2100-talets politiska historieskrivare kommer då naturligtvis att undra hur det kom sig att vi i Sverige i början av 2000-talet ägnade oss åt sådana stickspår som att granska och utkräva ansvar för Fjordmans texter i stället för Koranen och Haditherna. Men då är det så dags, när Al Qaidas flagga och månskäran vajar ovanför riksdagshuset i Stockholm och rester av svenskarna lever som andra klassens dhimmier i reservat. Och nej, inte heller detta är någon konspirationsteori, endast demografiska och politiska prognoser utan skygglappar.

Mats Dagerlind

PS

Jag blev tämligen enträget ombedd att vara med i SVT Debatt ikväll och diskutera dessa saker med utgångspunkt i SVT Uppdrag Gransknings reportage. Jag avböjde dock med hänvisning till att jag är inte är intresserad av att pga min invandrings- och islamkritik ikläda mig rollen som “högerextremismens nya ansikte”, och efter att ha sett detta hårdvinklade UG-reportage med alla dess slarviga och vidlyftiga associationer känns det som att det var rätt beslut. Det hade varit som att börja en boxningsmatch liggande i ringen efter att ha fått en pungspark av motståndaren före matchstart. Och att diskutera utomparlamentariska rörelser är en sak, men när Uppdrag Granskning gör ett stort nummer av att ta heder och ära av respektabla och framstående politiker, utmåla Geert Wilders i Holland eller vår egen Kent Ekeroth som högerextremister och medskyldiga till terrordåd, då har man lite passerat det anständigas gräns.

Aftonbladet
Expressen
Affes statistikblogg

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
Share

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Du måste följa Avpixlats kommentarsregler.
Donera
Bli valförrättare
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Martina Aronsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson

Boktips

Vitbok.se - mångkulturellt facit - Jan Milld