ENGLAND Paul Diamond, brittisk jurist som har specialiserat sig på att försvara enskilda medborgares religiösa rättigheter, skriver en mycket tänkvärd artikel på pjmedia.com om de sharia-lagar som redan råder i landet.
När jag var en liten pojke som växte upp i London var sharia och jihad antropologiska fenomen liksom häxbränning och som att använda blodiglar för att bota sjukdomar och som kannibalism. Föreställningen att en politisk elit skulle komma på tanken att introducera det medeltida sharia-systemet i ett av de mest avancerade samhällena i världen skulle ha varit otänkbar.
Sharia-lagen är motsatsen till föreställningen att ett lands lagar är tecken på rationella personers ansträngningar att göra människolivet lättare och bättre.
Paul Diamond berättar kortfattat om hur sharia-lagar successivt har smusslats in i det brittiska samhället i så hög grad att det nu finns tusentals sharia-domstolar runtom i landet. Utan insyn från det omgivande samhället ser dessa i smyg till att förverkliga och genomföra “rättvisa” på ett sätt som för vår judeo-kristna tradition är helt främmande. I tysthet förnekar sharia-domstolarna många medborgare i Storbrittanien – framför allt kvinnor – det som vi menar är sann rättvisa.
2008 deklarerade ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, att det var nödvändigt och oundvikligt att införa sharia-lagar i Storbritannien. Han förnekade att dessa lagar skulle vara främmande för den västerländska rättstraditionen och hävdade att landet behövde en “konstruktiv anpassning” till den muslimska lagen.
Rowan Williams uttalanden följdes snabbt av Lord Chief Justices (högste domaren i England och Wales) intyganden att det absolut finns en plats för sharia-lagar i Storbritannien, särskilt när man ägnar sig åt medling. Han beklagade också att det “utbredda missförstånd som finns om sharia-lagar”.
Den “konstruktiva anpassningen” till sharia-lagar i brittiska domstolar har nu lett till sin logiska följd när ett antal områden på olika ställen i landet deklareras som “sharia-kontrollerade zoner” där islamistiska extremister tvingar sin vilja igenom mot den övriga befolkningen:
Ingen musik, inga konserter. Ingen pornografi, ingen prostitution. Inga droger, ingen tobak. Inget spel, ingen alkohol.
En terror-regim har sett dagens ljus där personer som “kränker islam”, byter religion eller inte klär sig tillräckligt sedligt, hotas med våld. Allt medan polisen står passivt vid sidan av, tränade som de är i mångfald.
Paul Diamond säger:
Hade Labour vunnit valet 2010 skulle de ha introducerat sharia-lagar i Storbritannien. Det har blivit bättre sedan David Cameron blev premiärminister. Han har kritiserat multikulturalismen och menar att den är en grundorsak till terrorism och radikalism i landet.
Justitieministeriet skulle genomföra en utredning om sharia-domstolarnas arbete, men den stoppades eftersom de muslimska ledarna vägrade att samarbeta med regeringen: de ville fortsätta verkställa sharia-lagarna bakom lyckta dörrar. Det har emellertid bara ökat på oron över vad som verkligen händer bakom dessa dörrar.
En konservativ ledamot i Överhuset försöker införa lagstiftning som ska begränsa sharia-domstolarnas utslag eftersom de diskriminerar kvinnor.
Och äntligen har inrikesministern vägrat tillåta hat-predikanter som Zakir Naik inresetillstånd till Storbritannien. Den senaste Labour-regeringen välkomnade hisbollah-terrorister som skulle hålla föredrag om “det politiska islam”.
Paul Diamond ger några exempel på hur den fortgående islamiseringen av Storbritannien går till:
1.En kyrka som är belägen i en del av landet som har deklarerats vara sharia-kontrollerad zon och som stått där i dryga 150 år fick en stämning på halsen. För vad? Ljudförorening eftersom man sjöng psalmer där klockan 10.30 på söndagsförmiddagar. Den lokala domstolen stängde kyrkan då majoriteten i rätten var muslimer. I högre domstol, där rätten hade fler engelska medlemmar, öppnades kyrkan igen.
2. En muslimsk polisman hindrade två gatupredikanter från att missionera i Birmingham. Polismannen kallade försöken att få unga muslimer att konvertera till kristendomen för “hat-brott”. En muslimsk polisman klarar alltså inte av att upprätthålla brittisk lag eller brittiska värderingar.
3. 2005 sände BBC “Jerry Springer – Operan”. Helt följdriktigt levde detta program upp till BBC:s höga standard: Jesus i en blöja, Jesus litet grand homosexuell, Jesus medan någon smeker hans könsorgan och så vidare. BBC fick 55 000 klagomål som de prompt struntade i. BBC:s chefer kallade programmet “osedvanligt artistiskt”. Lagliga åtgärder sattes in, men BBC försvarade sig modigt på skattebetalarnas bekostnad och genom att understryka sin önskan att “utmana sådant som kan vara känsligt”.
Hur modigt är inte det! När det sedan kommer till att utmana islams heligheter förefaller emellertid modet svikta. Vi lär inte få se något “osedvanligt artistiskt” program om Muhammed som kille-killas på könsorganen, kläs i blöja eller är litet grand homosexuell.
Paul Diamond tar upp flera absurda exempel på hur illa engelsmän blir behandlade i sitt eget islamifierade land jämfört med hur flata myndigheter, politiker och PK-media är gentemot den muslimska minoriteten. Länk finns nedan.
Ett ljus i detta totala mörker är för en gång skull en representant för PK-politiken i form av Trevor Phillips, chef för Kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter. Han säger till Daily Mail:
Lagar om mänskliga rättigheter har helt förlorat sitt berättigande när de nu ses som beskyddare av kriminella, terrorister och illegala immigranter på alla andras bekostnad. Mänskliga rättighetslagar tolkas på ett fullständigt huvudlöst sätt. Dessa rättigheter är inte någon exklusiv minoritetsgrupps egendom.
Varenda dag konfronteras jag med exempel på hur människorättslagen används på ett sätt som vilken normal person som helst skulle se som helgalet. Pedofiler som frias och tillåts stå och hänga och dregla invid lekplatser där de har begått förfärliga brott.
Givetvis har vi en egen liten svensk, Thomas Hammarberg, Sveriges-bäst-i-klassen-världsförbättrare som kommissionär i Europarådet för de mänskliga rättigheterna. Hammarberg avser att motarbeta Torys planer på att bland annat neka fängelsekunder att rösta i nationella val.
Hammarberg har makt. Han är ingen vald representant utan en sann byråkrat som kan allt och vet bäst. Hans sätt att attackera brittiska politiker, som kritiserar EU:s domstol om mänskliga rättigheter, känns igen hemifrån. Han konstaterar att:
Brittiska politiker är populistiska, icke informerade och dessutom xenofober.
Ja, tänk att brittiska politiker vågar ha synpunkter på lag och ordning i sitt eget land. Det måste te sig som höjden av fräckhet för EU:s kår av självgoda byråkrater.
PJ Media
Paul Diamond
Daily Mail
