SKOLHAVERIET SVT Rapport hade igår ett inslag om våldet i skolan, en ung flicka berättar om hur hon bli rånad på sin dator av en pistolbeväpnad kille. En lärare talar om hur klassrummet är som en krutdurk och beskriver situationen med “det här är inte en bra undervisningsmiljö”.
Den svenska skolan är i fritt fall. Resultaten sjunker och våldet ökar. Till en del kan detta tillskrivas en långvarig försämring av läraryrkets status, en misslyckad kommunalisering, flumpedagogik, frånvaro av betyg och att man släppt in riskkapitalister som huvudmän. Reportage som detta visar – trots att man i sedvanlig politiskt korrekt ordning inte nämner det – dock att den stora skurken i dramat stavas massinvandring. Vi som vet hur media kryssar mellan de onämnbara obekvämheterna inser detta direkt. Mer synd är det om Svensson som inte har koll på PK-medias vinklingar och för vem sådana här reportage och orsakssambanden kan framstå som närmast obegripliga.
Det är naturligtvis ingen slump att man så tydligt deklarerar att situationen är värst i gangsterstaden och den etniska smältdegeln Malmö, lika lite som det är en slump att man inte berättar varför. Men före massinvandringens tidevarv hade vi inte pistolbeväpnade rånare i skolan, lärare blev inte misshandlade av elever, man lärde sig inte mer på skolgården om en framtid som gängkriminell än man lärde sig matte och geografi på lektionerna och Sverige låg bra till i den internationella kunskapsstatistiken.
Idag har vi en skolminister som säger en massa saker om skolan som låter bra men det är i huvudsak läpparnas bekännelse för ute i verkligheten går utvecklingen åt motsatt håll. Detta skyller ministern på att det tar tid att vända skutan och syftar då mest på sossarnas så kallade flumskola. Men det är knappast där huvudproblemet ligger längre och så länge svenska regeringar oavsett partifärg fortsätter en övergripande massinvandrings- och segregationspolitik kan Björklund slita i den där rorkulten bäst han vill utan att skutan ändrar kurs.
