HYCKLERI Johan Hakelius avslöjar i en krönika i Affärsvärlden det hyckleri som PK-media och -politiker har ägnat sig åt sedan Anders Behring Breiviks terrorattacker i Norge. Breivik gick PK:s ärenden, här hade man äntligen en icke-muslimsk terrorist som man kunde spy sin avsky över och samtidigt använda för att misstänkliggöra alla som ifrågasätter massinvandring, mångkultur och den islamska ideologin.
Det gick en rysning genom svenska redaktioner i förra veckan. Skälet var att de psykologer som undersökt tokstollen Anders Behring Breivik, kommit fram till att patienten är en tokstolle. Vrickad, prillig, rubbad, ding-dång.
Inte mycket till scoop, kanske ni säger. Inte ett besked som direkt utlöser ett slappt smackande av fallande hakor. Icke desto mindre spred sig en kombination av förstämning och ängslan i luft- och nätburen eter och i spalter. Aftonbladet skrev ledare. Ali Esbati uttalade sig i radion. Redaktörsrumpor skiftade rastlöst skinkor.
Det som trängde fram var inte besvikelse över att denne massmördare kanske kommer att dömas till tvångsvård, snarare än fängelse. Det som drev det hela var i stället en oro för att tokstollen Anders Behring Breivik slutgiltigt blir helt obrukbar som politiskt slagträ.
Inte för att Breiviks advokat Geir Lippestad låter sig hejdas av den mycket allvarliga diagnosen paranoid schizofreni och tänker några extra varv innan han skyller sin klients terror på Peder ‘Fjordman’ Jensen och Hans Rustad – document.no:s redaktör. Vad betyder paranoid schizofreni i jämförelse med att en medlem i Arbeiderpartiet – som Lippestad är – kan klämma åt oliktänkande ifrågasättare av Norges invandringspolitik?
Johan Hakelius konstaterar nyktert att Breivik lika gärna hade kunnat skriva sitt manifest utifrån helt andra teorier:
Vi var några stycken som påpekade att han verkade rätt värdelös som sådan, redan från början. Inte bara Breiviks handlingar, utan också hans förvirrade ”manifest”, gav intrycket av att vi hade att göra med en galenpanna. Det gör inte tragedin lättare att bära, men det gör den bokstavligen meningslös, för alla utom honom själv. Det finns inget att hämta, vid sidan av det psykopatologiska, i Breiviks svada. Självklart speglar svadan i viss mån vår tid, eftersom hans ”manifest” i stora delar är hopklistrat av andras texter och idéer, mer eller mindre vantolkade. Men han kunde lika gärna ha valt andra texter, med andra förtecken och andra konspirationer som grund.
Han kunde ha gjort den “internationella finansen” till huvudfiende och stött sig på texter av John Pilger, saxade debattinlägg i tidningen ETC, 99-procentsrörelsen och Jan Myrdal. Han kunde ha hatat patriarkatet och hämtat inspiration från Fi:s flygblad och Veckans Affärer. Han kunde ha skyllt Dressmann för allt ont – eller åtminstone fult – och stött sig på texter av mig. Det spelar ingen roll. Vi har att göra med en kille vars fakulteter givit sig ut på permanent tur, långt över trädgränsen.
Det är just denna insikt som inte lämnar snofsiga radikaler någon ro. Det är viktigt för dem, av retoriska skäl, att Anders Behring Breivik är representativ för något mer än sin egen galenskap. För rasism, konservatism, nationalism, islamofobi, manschauvinism, västvärldens ondska, helst för allt till höger om TUR-teatern. Det är viktigt för dem, därför att det skulle vara ett så bra vapen att slå i huvudet på alla som sätter en fot utanför den upplysta vägen: “Jaså, du gillar hemmafruar? Är du massmördare också?”
Nedan hittar du ytterligare några artiklar på temat. De är väl värda att läsa och belyser olika frågeställningar.
Some of my essays – In defence of Fjordman and Hans Rustad
Gates of Vienna – Breivik likes and dislikes, part one
DN Debatt – Cullberg har fel om Breivik – både teoretiskt och kliniskt
