INSÄNDARE I Södertälje är det fem i tolv. Med detta begrepp rubriksätter den samlade lokalpolitikerkåren – ja någon enstaka fattas förstås – ett inlägg på debattsidan i LT, den lokala C-märkta tidningen. Man skriver: “5 i 12 för ett samhälle fritt från rasism“.
Södertälje är numera en ort av herostratisk ryktbarhet, över tid alltid styrd av ( S ) även om det härförleden var med nöd man klarade sin majoritetsställning. Media har haft rikligt material att ösa ur: Ett flertal mord med nätverk och brödraskap av skiftande beskaffenhet inblandade. Några av dem lagföres som bäst just nu. Staden fick för ett antal år sedan sitt centrala polishus sprejat med automatvapeneld. Ingen gärningsman greps för det busstrecket. Och som av en händelse har alldeles nyss lokalpoliskontoret i Hovsjö utsatts för samma sak.
För övrigt ståtar staden med hög arbetslöshet, sämst i länet, dåligt företagarklimat, usla skolor, rankade som näst sämst i landet och med studieresultat därefter. Södertälje betecknas även som ett av de tio mest sårbara samhällena i landet. Strängt taget ett brukssamhälle, för sin överlevnad beroende av två stora företag varifrån stadens invånare hämtar halva den totala lönesumman.
En och annan vågar sticka ut hakan i pressen, någon skrev härförleden att många tycker det är sorgligt att så många etniska invånare flyttar ut. Andra flyttar i stället in och 2010 var inflyttarnas procentuella del av befolkningen 44 %. Lite drygt hälften kvar alltså. Före det tidiga 70-talet såg det inte ut så här. Visserligen hade till stadens industrier kommit folk från utrikes ort, mestadels relativt närbelägna länder. Även om de var ganska många då märktes de inte särskilt. De lärde sig snabbt språket, arbetade och smälte smidigt in i samhället.
Numera hör detta till det förgångna. Samhällsklimatet är annorlunda, i Södertälje som på så många andra orter i landet. Och politikerna skriver inledningsvis i sitt fem i tolv-inlägg att de vill arbeta för ett Södertälje utan diskriminering, att vi behöver vara fler Södertäljebor som agerar mot ett främlingsfientligt och rasistiskt Södertälje. Avslutningsvis uppmanar man läsaren att delta: “Du behövs i kampen för ett Södertälje fritt från rasism“.
Om det nu är så att överheten vädrar sådana strömningar och attityder har – åtminstone inte hittills – i något sammanhang frågor väckts från det hållet kring varför det i så fall har blivit på det sättet. Ty här beträder man minerad mark. Invandringspolitik är bland det mest tabubelagda och förbjudna man kan diskutera. Försöker man sig på det är risken stor att man stämplas som rasist. Det är alltså ofta omöjligt att ens resonera kring ämnet och ställa frågor. Detta trots att många i nationen nog vill veta sådant som varför just Sverige har ökat sitt inflöde av invandrare med ca 96 procent över en tioårsperiod medan många andra länder i Europa tvärtom har minskat sitt med mellan trettio och femtio procent.
Man kanske också vill veta varför de som kommer nästan alltid saknar pass eller andra ID-handlingar eller varför bara cirka sju procent av alla är kvalificerade enligt FN:s statuter för flyktingar. Varför duger inte FN här? Annars är de ju landets rättesnöre i allt. Säkert vill man också veta varför vi har en anhöriginvandring som är många gånger större än själva asylinvandringen och framför allt vill man veta vad allt detta kostar (cirka femtio miljarder kronor per år). Många funderar nog också kring detta med segregationen, varför invandrarna tillåts slå sig ned i redan hårt segregerade enklaver och utanförskapsområden som pga invandringen ökat från tre stycken 1990 till 156 stycken 2006.
Ett antal statsvetare,samlade på Engelsberg i Bergslagen dryftade just detta. Mötet hade rubriken “Images of Sweden”. Man konstaterade att det man kunde se var ett kapitalt misslyckande: tre av fyra invandrare som kommit de senaste fem åren hade inget arbete. Snittiden för att få ett var hela 7 år! Vad gör de då ? Lever på socialbidrag så klart. Statistik visar att drygt 400.000 personer här i landet lever på bidrag. Av dessa är 67 procent invandrare.
Och då vill nog mången medborgare i nationen Sverige fråga alla de politiska förespråkare som älskar att tala om nybyggare, berikare, mångfaldens och multikulturens välsignelser: när kommer alla dessa människor i arbete? Var? Med vad? Hur länge till ska allt detta pågå, och räcker pengarna i statskassan eller måste skatterna höjas enbart av detta skäl? Och alla som vistas illegalt i landet då, ska inte de tas om hand och förpassas ur landet? De är ju som sagt här illegalt. Nu verkar det ju som om man i stället underlättar för att de ska kunna fortsätta hålla sig undan.
Många frågor som sagt, men frågor som få vågar ställa. Frågor som det anses att man inte får ställa, ty denna politik har nu nått rent metafysiska proportioner, en statsreligion som inte får ifrågasättas. Men frågorna finns ändå där och borde betraktas som samhällskritik, inte som rasism. Och i Södertälje är det som sagt fem i tolv – fast kanske inte riktigt som politikerna menar, för att befria staden från rasism, utan fem i tolv för att befria den från den mångkriminalitet som länspolismästare Carin Götblad konstaterat håller på att äta sig in i själva samhällsstrukturerna.
Qnos
