Oisin Cantwell och statistiken

INSÄNDARE Jag läste med förvåning Oisín Cantwells artikel “Rasisterna har fel när de använder siffrorna” i Aftonbladet. Inte för att han begagnade sig av uttryck som “kulturberikare”, “kulturmarxist”, “svartskallar” och “gammelmedia”. Utan därför att han anklagar de så kallade “rasisterna” för att ha fel medan han själv presenterar ett flertal grova siffer- och faktafel i sin artikel.

Som läsare vill man kanske veta var de siffror Cantwell presenterar kommer ifrån, vilket han aldrig redogör för. Siffrorna kommer alltså från en studie utförd av Brottsförebyggande rådet (Brå) som publicerades 2005, inte 2002 som Cantwell felaktigt påstår. Den går under titeln “Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”.

Artikeln fokuserar på våldtäkter och bakgrunden är den grova våldtäkt som en 29-årig kvinna utsattes för natten till lördagen på en flyktingförläggning i Mariannelund. Jag tar först hans viktigaste påstående som han bygger hela sin argumentation runt och skärskådar det. Påståendet lyder:

- 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott.

Påståendet är felaktigt på minst tre punkter:

Först och fränst har andelen 99,78% härletts ur andelen 0,22%. 0,22% av alla utrikesfödda misstänktes för våldtäkter eller våldtäktsförsök mellan 1997 och 2001. Att skriva ALDRIG är därför gravt missvisande då man enbart fokuserar på dessa fem år. De som misstänktes för sexualbrott 1996 och tidigare, eller efter 2001 räknas alltså inte med, om de inte begick något sexualbrott under den studerade perioden. För att exemplifiera räknades inte någon av dem som just då satt inlåsta i fängelse för grova våldtäkter, och därför inte hade möjlighet att under perioden begå sexualbrott, in i statistiken. De betraktades av Brå som laglydiga individer.

För det andra gäller siffran inte det mer omfattande begreppet “sexualbrott”, vilket Cantwell hävdar, utan det snävare begreppet “våldtäkter och våldtäktsförsök”. Det finns andra former av sexualbrott som inte klassas som våldtäkt. Ett exempel är den 22-årige somaliske väktare som tvingade en 18-årig kvinna till oralt och vaginalt samlag på Sergels Torg nyårsnatten 2008/2009. Det var inte en våldtäkt utan “sexuellt tvång” menade domstolen. Sexualbrott, men inte våldtäkt. Om man räknar ALLA sexualbrott är andelen utlandsfödda som mellan 1997 och 2001 gjorde sig skyldiga till det istället 0,49%. Den korrekta siffran är alltså att 99,51% av alla utlandsfödda under den studerade femårsperioden inte misstänktes för sexualbrott.

För det tredje räknas inte effekterna av senare års invandring av framförallt somalier, syrianer och afghaner med. I takt med att andelen västeuropeiska invandrare utgjort en allt mindre andel av det totala antalet invandrare, har andelen invandrare från folkgrupper som traditionellt har en högre överrisk i brottslighet ökat. Detta påverkar statistiken, men vi vet inte idag i hur stor utsträckning då Brå redan 2005 av oförklarliga skäl valde att använde sig av gamla siffror från i huvudsak 90-talet.

Nästa påstående från Oisín Cantwell som jag analyserar är följande:

- Det bör dock påpekas att långt över 99 procent av dem som fötts utomlands aldrig misstänkts för att ha förgripit sig på någon.

Påståendet är för det första delvis ett följdfel från tidigare påstående. Dessutom är inte alla övergrepp sexuella, det finns andra sätt att förgripa sig på en annan människa. Misshandel exempelvis räknas av de flesta som att man förgriper sig på någon, rån, ofredande och mord likaså.

Mer än var tionde utlandsfödd misstänktes för att någon gång under perioden mellan 1997 och 2001 ha förgripit sig på en annan människa genom hot, våld, ofredande, rån eller stöld. Hela 12,4% hade under femårsperioden utretts av polis för någon form av brottslig verksamhet. Och då gäller detta ändå bara för en avgränsad femårsperiod. Hur stor andel av de utlandsfödda som begick brott innan eller som har begått brott efter perioden har Brå inte offentliggjort. Exempelvis räknas inte de fängelsedömda våldsförbrytare in i statistiken som under femårsperioden saknade möjlighet att begå nya brott. Innebär det att de är laglydiga samhällsmedborgare? Knappast.

Det sista påståendet är detta:

- Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg.

Det här påståendet är sant. Hundra promille (10%) är naturligtvis även det en promilleandel, om än en väldigt hög sådan. Drygt var tionde invandrad utlandsfödd hann alltså under en femårsperiod i slutet av 90-talet göra sig skyldig till samt bli anmäld för någon form av grövre brott. Detta enligt den statistik som Oisin Cantwell själv hänvisar till. Räknas även “smärre” förseelser som rattfylleri och bedrägeri med stiger andelen till 12,4%.

Är det mycket eller lite? Det är det upp till dig som läsare att avgöra!

Viktigt att komma ihåg här är också två saker 1) statistiken klumpar ihop alla utlandsfödda medan det intressanta här snarare vore att studera olika delgrupper, exempelvis jämföra antalet våldtäktsförövare i gruppen MENA-utlandsfödda med gruppen nordiskt utlandsfödda och 2) statistiken innefattar inte svenskfödda med utländsk bakgrund och även här vore det intressantare att jämföra exempelvis svenskfödda som har svensk/nordisk bakgrund med svenskfödda som har MENA-bakgrund.

Gör man detta finner man siffror som är betydligt mer alarmerande än de 12, 4% ovan. Vill man göra en meningsfull studie över vilka grupper som är överrepresenterade för vålds- och våldtäktsbrott så är det alltså alldeles för grovt att bara tala om  svenskfödda och utlandsfödda. Men om man, som Oisin Cantwell, är mer intresserad av att ge sken av att inget problem finns, då är det ett bekvämt sätt att dölja verkligheten.

M.A.

Brå

Print Friendly
Share

Krönikörer

Mats Dagerlind
Felicia Lindell

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper
Kontakta oss om du vill ha med din blogg i listan