INSÄNDARE Öppet brev nummer två till Lasse Granestrand på DN som har gjort en artikelserie om invandrares situation på arbetsmarknaden och därtill hörande problem.
Hej Lasse!
Tack för ditt svar, det var hyggligt av dig att inte bara strunta i det, även om ditt mail inte var särskilt utförligt. Det gav mig en känsla jag läste mellan raderna av att du är en schysst person men oförmögen att säga emot mig eller argumentera emot mig för att jag har rätt i mycket av det jag påstår. Att du sitter ganska maktlös nu när du grävt i och skrivit om detta det största sociala experimentet någonsin som det är så uppenbart att det är totalhavererat – den stora invandringen till Sverige.
Att du sett att kejsaren är naken men att du är bakbunden, att det inte är du personligen som försöker försköna katastrofen, utan att du är tvungen att göra det för att fasaden inte ska rämna. Fasaden av att svensk invandringspolitik är rätt och positiv. Att det är därför du inte ställer de följdfrågor till dem du intervjuar som borde ha varit självklara. Varför Hassan inte ansträngt sig mer på åtta år för att lära sig svenska? Varför Fatima skyller att hon inte kan ta ett anvisat städjobb på att hon måste gå upp så tidigt och att hennes åtta- och etthalvtåriga dotter inte kan klara sig själv på morgonen? Du skulle ha frågat varför inte hennes femtonårige son kunde ta hand om sin syster dessa morgontimmar.
En annan sak du ”glömmer” fråga Fatima om är hur hon kan åka på en tvåmånaders semester till Eritrea – hon har ju flytt från det landet. Du skrev om hennes taskiga ekonomiska situation, artikeln om henne handlade mycket om det. Varför frågade du inte också hur hon kunde ha råd att åka till Eritrea? Vem som betalade hennes resa? För det jag undrar över är om kommunen där hon bor har gått ifrån principen och kravet på likabehandling av medborgarna. Får till exempel en svensk ensamstående mamma i en kommun i södra Sverige pengar att resa till gamla mormor i Umeå och vara där två månader?
På mitt brev svarade du att jag tar upp svåra problem i samhället som ni på DN försöker belysa. Och att du känt Hassan sedan 2003 och att hans bristande svenskkunskaper trots åtta år i Sverige beror på att alla inte har begåvning för att lära sig språk. Jag vet inte hur jag ska tolka det sistnämnda, är Hassan svagbegåvad? En normalbegåvad människa har lärt sig det språk i det land han flyttar till på denna tid. Du skrev också att en orsak till att han och andra somalier inte lär sig svenska är att de mest umgås i sin egen grupp! Är de tvungna till det? Okej att det kanske är svårt att komma åt att umgås med svenskar men det finns tv och det finns tidningar, böcker och ordböcker på de bibliotek Hassan är så förtjust i och detta är två mycket bra metoder att lära sig ett språk på. Efter detta ditt korta svar till mig kommer vänliga hälsningar och ditt namn.
Jag begriper att du blivit mail-bombad för din artikelserie i DN. Att det är DU som fått stå på barrikaden för vad DN beslutat sig för att skriva om och också att en hel del av dessa mail varit både oförskämda och kanske hatiska. Upprörda människor uttrycker sig inte alltid med finlir men jag hoppas innerligt att ingen hotat dig. Hot har blivit mer och mer vanligt i samhället men det är inte på det viset samhälleliga frågor ska hanteras. Frustration får aldrig utmynna i hot och våld.
Själv tror jag du är en hygglig man, det finns ingen anledning att avsky dig som jag ser det. Du gör ditt jobb och egentligen skulle jag gärna se den guldvåg på ditt skrivbord där du vägt dina ord. Det kan inte ha varit lätt – att ta upp fakta som har varit så obehagliga och tabu att tala om i detta land, och samtidigt inte få dessa fakta att framstå som kritik mot invandringpolitiken eller invandrarna, att inte som det heter ”fiska i grumliga vatten” eller göra läsare medvetna om bristerna i asylpolitiken eller få dem att bli kritiska till den.
Jag gissar att det är så att det på DN förts en diskussion under en lång tid. Nu är den svenska misslyckade invandringspolitiken så uppenbar för så många medborgare att tidningen till slut bestämde sig för att försöka göra ett “sakligt” reportage som skulle få läsarna att vända sin kritik och se denna politik med positiva ögon. Få dem att förstå att de inte riktigt begripit sakernas tillstånd. Kort sagt försköna situationen i riktning mot den i media och bland makthavarna officiella ideologin. Att invandring är bra för landet, att den inte kostar något, att vi behöver alla invandrare för att rädda välfärden (trots att det är uppenbart att det är invandringen som med sina kostnader urholkar välfärden). DN har gjort något typiskt svenskt om man får använda det uttrycket – genom att beskriva ett problem tror man att man gör något. Alltså, man tror att en beskrivning av något är detsamma som åtgärder och handling.
Under denna reportageserie måste du ha våndats hela tiden och du måste ha insett att hade du ställt en enda följdfråga till dem du intervjuade så skulle reportagets vinkel ha ändrats helt och hållet. En enda ”känslig” fråga hade räckt för att det skulle bli så. Då skulle DN ha anklagats för rasism. För i Sverige är den officiella åsikten som ska präntas in i medborgarna att det är synd om invandrarna för att de är svaga och utsatta. Att de inte har något som helst ansvar för sin situation och att allt de gör, även om det är kriminella handlingar, går att ursäkta och förklara med att de är offer för rasism och att det är det svenska samhällets fel, att det är svenskarnas fel, att invandrarna har den situation de har. Invandrare förväntas inte ha en fri vilja. De bemöts som lealösa, instinktstyrda och hjälplösa och bör inte anklagas för vad de gör, allt måste de ha hjälp med och allt måste de daltas i. Saker som att låta någon få försörjningsstöd i två år och sedan kommer ett språktest och klarar man inte det får man nöja sig med matkuponger, anses som rasistiskt och orättvist och passivisering och inlärd hjälplöshet är istället vad invandrare ska skolas in i. Människor som kommer hit får allt. Bostad, försörjning, läkar- och tandvård. Och utbildning. Just utbildning och skolsituation är ett mycket tydligt bevis på haveriet för även om det är svårt för vuxna att sadla om och finna sig tillrätta i den svenska kulturen så får deras barn möjlighet att studera och skapa sig en framtid, att bli vad de vill. Men på skolor i det som officiellt kallas utanförskapsområden men jag kallar ghetton, råder kaos och anarki och en förskräckande mängd ungar går ut grundskolan utan betyget godkänd. Trots att dessa skolor får dubbla ekonomiska resurser jämfört med välfungerande skolor. Föräldrarna gör inget för att få pli på sina barn och lära dem vikten av att studera för sin framtids skull. Men detta får för allt i världen inte påpekas utan man vränger till det till att vara samhällets fel. Precis som när det gäller arbetslöshet bland invandrare och försörjningsstödsberoende så vänds det till att bero på svenskarnas rasism.
En annan möjlighet är att du faktiskt ställde dessa följdfrågor jag anser varit nödvändiga att ställa, men att chefredaktören ”redigerade” ditt reportage och stoppade det han inte vågade låta tidningen stå för. Kanske har hela redaktionsledningen läst reportageserien med förstoringsglas och petat och ändrat och lagt till i den. Man har blivit förskräckt över uppenbara fakta och nu gällde det att linda in dessa på ett politiskt korrekt sätt.
Visst går sexhundratusen invandrare till sina jobb varje vecka (man säger vecka från officiellt håll för i denna mängd räknas också de som har någon typ av sysselsättning om det så bara är en dag i denna vecka), men det är inte dem det handlar om. Dem det handlar om är de människor som, och jag medger att många av dem kommit med goda intentioner, som kommer att få försörjas resten av sitt liv av oss svenskar. Människor som haft råd att ta sig hit till skillnad från de som svälter och lider som flyktingar i fattiga länder, den stora majoriteten av världens flyktingar som inte har råd att betala flyktingsmugglare. Det handlar också om att vi skulle kunna hjälpa så många fler om vi bara använde en bråkdel av de pengar som svensk invandringspolitik kostar till att hjälpa dessa lidande. Att det helt enkelt är omoraliskt att tillåta människor som fullt förståeligt vill ha trygghet och ett bättre liv, att komma till en kultur som är så främmande deras egen. Att människor faktiskt är olika utan att det har med det unika människovärdet att göra och att vissa kulturer är så annorlunda varandra att de inte kan leva i samma samhällssystem. Att dessa invandrare från början inte har en chans i Sverige och att de individer (för invandrare är individer hur mycket politiker och media än försöker klumpa ihop dem i en grupp) som kommer och vill göra sitt bästa, daltas med som barn tills bara inlärd hjälplöshet återstår.
Det handlar också om att arbetslösheten är skyhög och hur ska alla dessa, både invandrare och svenskar som är arbetslösa, kunna få ett jobb när det inte finns några jobb att få? Man låtsas att invandrares arbetslöshet beror på rasism. Låtsasleken blir att samhället kryllar av jobb och om bara… bara… tja, om bara svenska arbetsgivare inte vore så rasistiska så skulle alla få jobb.
Politikerna är fullt medvetna om haveriet, om utanförskapet, den framtida försörjningsbördan, om kriminaliteten och hopplösheten i situationen. Ändå tror man att allt ska lösa sig om man blundar för fakta. Man ser problemen men vill lösa dem med att ta in ännu fler människor till detta utanförskap. För om man bara väntar lite så fixar det sig nog av sig själv. För att ta en liknelse – om vattnet i badkaret rinner över tror man att man kan åtgärda det med att fylla på mer vatten.
Ett annat sätt att försköna politik på är att använda sig av statistik. Det finns inget som är bättre när det gäller lobbying och påverkan. Statistik går att vända och vrida på så att den passar ens egen åsikt. Här kan nämnas att när man talar om invandrare och deras sysselsättning eller utbildning så bakar man tex. in tyskar och holländare och amerikaner som bosatt sig i Sverige. Om man istället enskilt såg på gruppen somalier så skulle statisktiken bli totalt annorlunda. Ytterst få har jobb. Ytterst få har någon utbildning som krävs på svensk arbetsmarknad, faktiskt är många analfabeter.
Till sist – jag kan förstå varför du inte har intervjuat någon thailändsk kvinna. De har lärt språket och har jobb inom två år. Det är en hel del thailändska kvinnor som invandrar till Sverige och jag undrar varför de inte utsätts för den påstådda svenska rasismen och hamnar i utanförskap, bidragsberoende och arbetslöshet? Fast min fråga är retorisk. Thailändskor är bara intressanta när de kan hjälpa till att fixa statistiken så att den blir som man önskar.
V.L.
