FILM Sakine Madon, redaktionschef på Newsmill, skriver apropå filmen “Play” av Ruben Östlund ett väldigt tänkvärt inlägg på Newsmill idag. Hon tar upp skillnaderna i attityd och behandling av ungdomar med invandrarbakgrund respektive etniskt svenska ungdomar. Skillnaderna ses i skolan, i samhället generellt och i lagen.
Det är inte bara så kallade rasister som ägnar sig åt olika behandling av medmänniskor. Det gör även politiken, lagstiftningen och hela samhället.
I enlighet med praxis och efter ett JK-uttalande från 2003 kan lagen inte användas för att behandla invandrare och svenskar lika. Sakine Madon konstaterar att:
Jag ses per definition som ett offer i Sverige. Om någon missaktar – ser ner på – mig med hänvisning till att jag är kurd, turk eller har muslimsk bakgrund tar lagen det på större allvar. Jag är däremot fri att ringakta svenskar hur mycket jag orkar.
Varför? Det finns inget vettigt svar mer än att välmenande antirasism kan leda väldigt fel. Det är inte konstigt att samhället ses som hycklande och orättvist, bland ungdomar som ingen “vi-gillar-olika-kampanj” i världen biter på. Om det sägs inte mycket på kultursidor i tidningarna där det pågår intensiva diskussioner om “Play”.
Sakine Madons inlägg, där hon bland annat talar om sina erfarenheter som fritidsledare i Botkyrka, är väl värt att läsa i sin helhet.
Relaterat
Verkligheten för svår för Aftonbladet
