OPINION DN-journalisten Lasse Granestrand har skrivit ett antal perspektivlösa artiklar om svensk invandring. Idag kom ytterligare ett alster med den slitna klyschan “utan invandrare stannar Sverige” som rubrik och Erik Ullenhags favoritfloskel om att 600 000 utrikes födda går till jobbet varje dag (*) i ingressen. Artikeln för, med sitt propagandistiska sätt att skönmåla det svenska invandringshaveriet, tankarna till sovjetiska Pravdas rapporter om skörderekord på kolchoserna trots svåra missväxtår. Granestrand uppehåller sig särskilt vid att vården och omsorgen skulle stanna utan invandring. Hade han talat om kriminalvården och socialtjänsten, där ett förskräckande stort antal av Sveriges invandrare är kunder, skulle jag inte ha haft några invändningar.
Men här får vi i stället veta att var fjärde läkare i Sverige är född utanför Norden. Vill man vara snäll kan man säga att Granestrand gör nödvändigheten till en dygd men ett mer adekvat omdöme är snarare att det är politiskt vanstyre som förvandlas till invandringspropaganda. Sanningen bakom det stora antalet utomnordiska läkare är att regering och riksdag för ett par decennier sedan föll till föga för Läkarförbundets lobbyverksamhet om att kraftigt dra ned på antalet platser på läkarutbildningen i Sverige, vars dolda syfte var att enligt principen om tillgång och efterfrågan hålla läkarlönerna uppe. Detta har medfört en omfattande läkarbrist i landet som man nu äntligen försöker åtgärda genom att åter öka antalet platser på läkarutbildningen.
För att lösa det akuta behovet har man dock tvingats rekrytera läkare utifrån. Detta är alltså ett nödvändigt ont och inget som inneburit någon generell kompetenshöjning inom den svenska läkarkåren eller andra fördelar, snarare tvärtom. Många av dessa utländska läkare har haft tveksamma meriter, några har varit rena kvacksalvare. Andra har av kulturella/religiösa skäl haft problem att inordna sig och arbeta tillsammans med kvinnor i chefsposition. Allmänt har språkbarriärer inneburit problem i kommunikationen med patienter och kollegor med ökad risk för missförstånd och felbehandlingar. I Göteborg har nyligen tre vårdcentraler fått stänga till följd av systematiskt fusk – Akutläkarna Stampen, Hagakliniken och GR Medical Center – samtliga drivs av utländska läkare. En slump?
Med detta inte sagt att det inte också finns duktiga utländska läkare som arbetar i vårt land, och naturligtvis behöver Sverige ha ett medicinskt forskningsutbyte med omvärlden. Det har vi alltid haft och skulle självfallet fortsätta ha även med en restriktiv invandringspolitik. Att utpeka Sverige som ett land som allmänt inte skulle vara förmöget att utbilda det antal läkare som behövs i den svenska vården är däremot närmast bisarrt. Sverige är (än så länge) ett av världens mest utvecklade, välorganiserade och ekonomiskt välmående länder. Om Sverige inte klarar den uppgiften, vilket land skulle i så fall vara bättre skickat?
En mer relevant fråga att ställa är den omvända – är det inte osolidariskt av Sverige att dränera svagare utvecklade länder med knappare utbildningsresurser på deras läkarkompetens? Även våra grannländer har protesterat och infört restriktioner mot att Sverige agerar gökunge och utnyttjar den offentligfinansierade läkarutbildningen i dessa länder för att utbilda våra läkare. Granestrand har inte satt sig in i ämnet och har inte ett enda substantiellt argument att backa upp sina desinformativa påståenden med.
Motsvarande princip gäller förstås de andra tjänster inom vården som Granestrand nämner. Menar han på fullt allvar att svenskar inte skulle klara dessa uppgifter? Skulle vi vara behäftade med någon genetisk defekt som gör att vi måste anlita utlänningar för att utföra dessa arbetsuppgifter? Naturligtvis inte. Än mer befängt är det att använda detta som ett argument för utomeuropeisk arbetskraftsinvandring eller för att försvara Sveriges extrema flykting- och anhöriginvandring. Det är förstås kvalificerat nonsens att hävda att det inom hela EU och Schengen inte skulle gå att rekrytera de personer som det till äventyrs inte går att hitta eller utbilda på hemmaplan.
Och beträffande de invandrarströmmar som utgör cirka 90 procent av den totala svenska invandringen så är det i stor utsträckning personer från Nordafrika och Mellanöstern som helt saknar kompetens för den svenska arbetsmarknaden och som inte kommer i arbete i Sverige förrän närmare 10 år efter att de anlänt. Det enda som garanterat inte stannar i Sverige pga invandring är migrationsverket och socialtjänsten. Ja, inte riktigt det enda. Statistik från Brå visar att vissa invandrargrupper vid sidan av bidragsberoendet också är starkt överrepresenterade när det gäller grov kriminalitet. Så lite tillspetsat och provokativt skulle man kunna formulera om rubriken i Granestrands artikel till “Utan invandrare stannar kriminalvården”.
De övriga röster som kommer till tals i Granestrands artikel resonerar antingen utifrån den sedan länge vederlagda irrläran att invandringen ska lösa den “demografiska utmaningen” eller så ger de uttryck för nyliberala för att inte säga rasistiska värderingar där Sverige ska förvandlas till ett land där vita infödda svenskar får skorna putsade av kravlösa och underlägsna raser som vi importerar utifrån. Mellan detta framtida Sverige och det USA där negerslaveriet i över hundra år höll igång maskineriet är det bara en gradskillnad. Argumentationen lät likadan då – “utan slavar stannar USA”. Slutligen fick USA med Abraham Lincoln en regering som satte stopp för denna cyniska hantering. I Sverige är det Jimmie Åkesson som står närmast till hans att axla Lincolns fallna mantel och sätta stopp för det orättfärdiga. För även ur ett humanitärt perspektiv är svensk massinvandring en grotesk felprioritering.
Avslutningsvis vill jag ytterligare en gång parafrasera den plågsamt enfaldiga klyscha som Granestrand baserar sin artikel på genom att informera honom och andra som rimligen bör känna sig träffade om att “utan tankeverksamhet stannar hjärnan”.
Mats Dagerlind – Demofon
* I original säger Erik Ullenhag att 600 000 utrikes födda går till jobbet “varje vecka“, inte “varje dag” som är det sätt på vilket man normalt uttrycker sig. Skälet till att Ullenhag formulerar sig på detta konstiga och bedrägliga sätt är att man i svensk statistik räknar en person som sysselsatt om vederbörande har någon form av jobb minst en timme i veckan.
Detta har Lasse Granestrand – trots att han precis som Ullenhag är ute efter att vilseleda – missat när han ska återge citatet, något som ytterligare förstärker bilden av honom som illa påläst. Med formuleringen “varje dag” blir siffran över hur många utrikes födda som går till jobbet väsentligt lägre. Subtraherar vi dessutom alla de riktade och subventionerade invandrarjobben – instegsjobb osv – blir siffran ännu mycket lägre.
Länkar
