DISKRIMINERING De asylsökande är just nu “ovanligt många” enligt Migrationsverket (som om de inte alltid är det). Därför är det svårt att hitta bostäder till alla. I första hand är det permanenta bostäder som ska tilldelas nybyggarna, men i brist på sådana byggs tillfälliga bostäder eller så byggs andra inrättningar om till bostäder, t ex servicehus för de äldre som kommunen rationaliserat bort. Eller så får de bo på hotell till höga kostnader för skattebetalarna. Samtidigt rapporteras att svenska ungdomar i allt större utsträckning inte kan flytta hemifrån och starta sitt liv därför att bostadsbrist råder i mer än hälften av Sveriges kommuner. Men att hjälpa dem till en bostad är inte lika akut – de kan ju alltid bo kvar hemma hos mamma och pappa.
Denna felprioritering är väl knappast överraskande i massinvandringens Sverige 2011 men icke desto mindre ett monumentalt svek mot alla de svenska ungdomar som drabbas av den. När ungdomar tvingas bo kvar i föräldrahemmet går deras liv ofta i stå – familjebildning, karriärsplaner osv skjuts på framtiden och risken finns att de tappar sugen och blir passiva, en risk som ökar ytterligare för de ungdomar som har “curlingföräldrar”. Det här får på sikt allvarliga konsekvenser för hela landets tillväxt och välstånd.
Denna utveckling förvärras också av att ljuset i Sverige bränns i bägge ändar. De flyktingar som får lägenheterna i stället blir mycket sällan produktiva resurser utan tvärtom en passiv och kostsam belastning för samhället. För många tar det 10 år eller mer att komma ut i samhället och då har de kostat samhället så stora pengar att det tar mycket lång tid att “break even” samhällsekonomiskt, om de överhuvudtaget gör det innan det är dags för pension, Deras barn presterar dessutom långt sämre än genomsnittet i skolan och kommer, när det är deras tur att stå på egna ben, att också vara arbetslösa i högre grad än genomsnittet och därmed ta över föräldrarnas roll som passiva kostnader för samhället.
Titta gärna in på Affes Statistikblogg och se hur många lägenheter i Sverige som varje månad försvinner bara till flyktingar från MENA. Affe visar detta på ett skrämmande konkret sätt med grafiska hyresfastighetsbilder. När man sett detta undrar man inte längre varför det inte finns några lägenheter till ungdomar i Sverige. Då vet man.












