PARTIPOLITIK Mannen med bara ett ansiktsuttryck och den stora (?) hjärnan bakom de nya Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, har visat sig vara en maktfullkomlig despot som styr sitt parti med järnhand. Riksdagsledamöterna blir utskällda och verbalt piskade till tystnad om dessa vågar sig på att ge luft åt en egenproducerad idé. Reinfeldt brusar upp och fråga om partiets företrädare tror att de får tycka vad de vill. Detta berättar f d riksdagsledamoten Ann Marie Pålsson i sin nya bok Knapptryckarkompaniet.
Partiets representanter fungerar som statister för att ge demokratin ett ansikte, skriver Pålsson som blev invald i riksdagen 2002. Redan då var det lågt i tak men det var en västanfläkt jämfört med perioden efter Reinfeldts maktövertagande 2006.
Att tycka olika är som bekant inte populärt hos moderatledaren. Däremot ska man gilla olika, men det är inte alls samma sak. Riksdagsledamöter med avvikande åsikter tystas ner med order om att de bara har till uppgift att trycka på rätt knapp för regeringens alla världsfrånvända förslag. Så var fallet med FRA-lagens genomförande då riksdagsgruppen hade en avvikande åsikt. Reinfeldt sade åt dem att hålla tyst med orden: vilka tror ni att ni är?
Det är precis lika hårresande som det låter. Medan den självgoda gödkycklingen Reinfeldt inte har något hår att resa så undertrycks den lilla gnutta demokrati som låg i riksdagsledamöternas handlingsfrihet att ta fram underlag att lägga fram till partiledningen om man tycker olika. Det alltmer unkna kungadömet Sverige har snart ingen frisk luft kvar. Syret börjar ta slut och vi har en statsminister som, trots att han är blå i ansiktet, framhäver att vi lever i ett öppet samhälle och allas lika värde.
Vi citerar Magnus Uggla: jag mår illa.
