INSÄNDARE Mångkulturalisternas favoritförsvar för tillfället för Sveriges extrema invandringspolitik är att det behövs mycket invandrare för att försörja den åldrande svenska befolkningen. Ett argument som upprepas och som nyligen hörts av bla Frederick Federley, Annie Lööf. Men ett argument som upprepas innebär inte per automatik att det är sant. Så vad säger forskningen om invandringen, dess kostnader och dess förmåga att försörja den åldrande befolkningen?
Från 1950-talet ända fram till 1985 bidrog invandrarna med mer till det allmänna än vad de använde. Sedan 1990 har ALLA nationalekonomer som räknat på NETTO-effekten av den ekonomiska påverkan invandrarna utgör på Sveriges ekonomi kommit fram till att det är en kostnad dvs invandrarna tar ut mer av skattepengar än vad de tillför: I mitten av 90-talet sade regeringens egen utredare professor Jan Ekberg att nettokostnaden för invandrarna var 15-20 miljarder per år. Ungefär samtidigt hävdade professor Ferdinand Banks vid Uppsala universitet att siffran lätt kunde komma upp i 100 miljarder om alla faktorer räknades in. 2 år senare skrev Ekberg upp nettokostnaden till 30 miljarder per år.
Kjetil Storesletten vid Stockholms Universitet beräknade kostnaden 1995 till 17 miljarder (men då förutsatte han att invandrarnas välfärdskonsumtion var lika stor som svenskarnas vilket senare visat sig felaktigt.) Han räknade då även fram vad varje invandrad person under sin livstid har för ekonomisk påverkan på Sverige. Resultatet blev att varje ny invandrare ger en ekonomisk förlust på 175.000 kronor. Lars Jansson lektor vi Göteborgs Universitet gjorde en egen beräkning 2002. Det hade då tagit honom 3 år att sammanställa uppgifter från 300 källor. Han kom fram till kostnaden 150 miljarder per år. Den internationellt ansedda tidskriften The Economist skrev 2003 i ett temanummer om Skandinavien att invandringen har betydande negativa konsekvenser för den svenska ekonomin. Samma år skrev professor Bo Södersten att nettokostnaden uppgår till 40-50 miljarder per år.
Att invandringen är en förlustaffär för Sverige är således ställt utom alla tvivel. Kostnaden för invandringen är alltså troligtvis 40-100 MILJARDER netto, pengar som den svenska delen av befolkningen får stå för om budgeten skall vara i balans. Som kontrast kan nämnas att landets kommunala äldreomsorg beräknas kosta 17 miljarder kronor, kostnaden för a-kassan 2007 var 15,8 miljarder kronor, 2009 meddelades att kostnaderna för sjukpenning minskat 40% från 2006 då den var 31,4 miljarder till 19,4 miljarder. Alla dessa siffror debatteras flitigt och behovet att sänka dessa anses mycket viktigt för Sveriges ekonomi. Samtliga ligger långt under de kostnader invandringen medför. Den diskuteras aldrig, de allra flesta vet ej ens om den.
Den åldrande svenska befolkningen måste ju försörjas av allt färre andel i arbetsför ålder det sk demografiska problemet och då har ofta invandringen nämnts som det som skall lösa detta. Detta har faktiskt tills alldeles nyligt varit den absolut sista argumentet för att behålla den liberala invandringspolitiken, men inte längre. Det framkommer nämligen i rapporten ”Invandringen och de offentliga finanserna” till regeringskansliets finansdepartement skriven 2010 av ovan nämnde professorn i nationalekonomi vid Linne-universitetet i Växjö Jan Ekberg. Han anses vara den mest kunnige inom området i Sverige.
I rapporten framgår att utrikes födda hade minst lika bra sysselsättningsgrad som svenskfödda fram till slutet 70-talet. Under 90-talet övergick den invandrade befolkningen från att generera en nettointäkt till att generera en nettokostnad. Detta TROTS att invandrarna ur sysselsättningssynpunkt har en gynnsammare åldersfördelning eftersom en betydligt mindre andel av invandrarna är ålderspensionärer jämfört med andelen pensionärer bland de svenskfödda. 2006 var denna nettokostnad enligt Ekberg 1,5-2% av BNP, dvs 43- 58 miljarder NETTO. Då var sysselsättningsgraden 57% bland utrikes födda och 80% bland svenskfödda. Ekberg gör beräkningar på hur svensk ekonomi kommer att påverkas av fortsatt invandring. Han konstaterar att även om de som kommer att invandra får samma sysselsättningsgrad och årsinkomst som de svenskfödda har nu, så kommer invandringen att generera en vinst på under 1% av BNP per år.
Slutsatsen är att det inte finns några starka offentligt-finansiella skäl för ihållande invandring och att invandring INTE kan ses som lösning på Sveriges demografiska problem. Däremot genererar en endast måttlig höjning av sysselsättningsgraden hos den i landet redan boende befolkningen, inklusive invandrare, en större positiv effekt på de offentliga finanserna än fortsatt invandring. Argument finns för invandring av specialister och det finns skyddsargument för flyktinginvandring. Men effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små.
Detta är den första svenska undersökning som studerar framtida invandrings påverkan på de offentliga finanserna. Enligt Jan Ekberg har liknande studier från övriga Europeiska länder som Tyskland och även England gett ungefär samma resultat dvs att effekten blir liten även om invandrarna integreras väl på arbetsmarknaden.
Hur går då den borgerliga regeringens invandringspolitik ihop med slutsatserna i rapporterna av deras egen utredare ? Svaret är katastrofalt dåligt. Bästa exemplet på det är den nya arbetskraftsinvandringslagen. Denna nya lag går nämligen inte ihop med målsättningar som att minska arbetslösheten bland invandrare som redan är bosatta här. Tidigare hade Sverige en väl fungerande arbetskraftsinvandring. Om rätt arbetskraft fanns inom landet utfärdades inga arbetstillstånd till invandrare men om det gällde yrken där kompetens saknades inom Sverige tilläts arbetskraftsinvandring. En välfungerande lag som nu Alliansen har förstört.
För arbetsgivarna kan det förstås vara fördelaktigt att få tillgång till arbetskraft som accepterar lägre löner och sämre arbetsvillkor. Den nya arbetskraftslagen har medfört ett ökat inflöde av framförallt städare och restaurangpersonal. Inte precis de specialister som Ekberg menar att Sverige behöver. Dessa jobb som alltså skulle kunnat gå till arbetslösa svenskar eller invandrare, vilket enligt Ekberg alltså är av yttersta vikt för att minska den ekonomiska börda den invandrade befolkningen utgör. Nu går dessa jobb istället till nya invandrare. Totalt huvudlöst. Allt för att de borgerliga styrande inte förmå se att deras när det gäller invandring ultraliberala drömvärld helt uppenbart inte fungerar och är till mycket stor skada för landet. Detta är oerhört ansvarslöst.
Jan Ekberg var åtminstone tidigare var uttalat invandringspositiv. Det skall även påpekas att Ekberg gärna används som referens av journalister/politiker när det gäller kostnaden för invandringen eftersom hans siffror är bland de lägre som presenteras. Hans slutsatser i rapporten ovan håller man hittills mycket tyst om. Orsaken är uppenbar. Hans slutsats är ju att invandring ej kan lösa problemet med den åldrande befolkningen, vilket ju ofta av mångkulturalister framförts som ett skäl att fortsätta med Europas mest liberala invandringspolitik.
Alla som kan någonting om hur svensk invandringspolitik fungerat sedan 13/12 1991 vet att med nuvarande invandringspolitik kommer den invandrade befolkningen ALDRIG komma upp i sysselsättningsnivåer som den svenska. Nu konstateras dessutom att ÄVEN om så vore fallet så innebär det ingen större ekonomisk vinst. I Danmark, som har ett liknande välfärdssystem som i Sverige, har forskare från den statligt tillsatta Välfärdskommissionen räknat ut att 75% av de besparingar som staten tror sig vara tvungna att genomföra pga den åldrande befolkningen, skulle kunna undvikas om den utomeuropeiska invandringen stoppas…..
Sanningen är alltså att Sverige med dagens migrationspolitik importerar arbetslöshet och ökar försörjningsbördan i stället för att minska den. Detta innebär påfrestningar på välfärdssystemet. Den svenska befolkningen får pga den förda invandringspolitiken betala högre skatter och får mindre vård, skola, omsorg för dessa pengar. Påståendet att invandringen behövs för att försörja en åldrande befolkning är helt befängt eftersom invandrarna innebär en kostnad. Det är sant att den åldrande befolkningen kommer innebära påfrestningar på välfärdssystemet. Men invandringen kommer FÖRVÄRRA dessa problem INTE lösa dem.
Att påstå att invandringen skall hjälpa försörjningen av det ökade antalet äldre är alltså en LÖGN. Redan idag känner svenska pensionärer av de negativa effekter invandringen har på Sverige. Årsskiftet 2011/2112 höjs beloppet för frikort på sjukvård från 900 kr till 1100 och beloppet för frikort på läkemedel från 1800 till 2200. Detta kommer drabba många pensionärer som inte heller får del av de skattesänkningar som jobbskatteavdraget inneburit. Dessa försämringar orsakas av att regeringen prioriterar andra saker, bl.a. den kostsamma invandringen.
Den svensk-kurdiske ekonomen Tino Sandaji har skrivit i ”Svensk Tidskrift”: ”Att invandring är en stor kostnad är egentligen självklart med tanke på den underliggande arbetsmarknadsstatistiken. År 2008 förvärvsarbetade 81,8 procent av svenskfödda. Motsvarande siffra bland utomeuropeiska invandrare var endast 50,6 procent. En grupp kan inte försörja sig själv, än mindre bidra positivt till samhällsekonomin eller ens tillfälligt skjuta upp åldrandeproblemet, om bara hälften arbetar.”
Så varför fortsätter sådana inflytelserika personer som Lööf och Federley att hävda att Sverige behöver massiv invandring ? Det finns 2 tänkbara alternativ:
- A. De är ej kunniga i vad forskningen säger i ämnet. Detta gör dem i så fall totalt olämpliga i beslutsfattande positioner.
- B. De ljuger. Detta gör dem i så fall totalt olämpliga i beslutsfattande positioner.
Mångkulturlisterna försöker argumentera för sin sak genom att ”600.000 invandrare går till jobbet varje vecka”. Detta är ett ointelligent argument sagt av ointelligenta människor riktade till ointelligenta människor. Analyserande människor inser att detta ENBART är relevant om det handlade om att eventuellt köra ut alla invandrare ur landet. I så fall skulle helt klart Sverige få stora problem. Men det handlar inte om att köra ut alla invandrade. Det är det få som vill. SD har absolut ingenting sådant på sin agenda.
Vad det handlar om är att eventuellt bromsa FRAMTIDA invandring och då är det helt ointressant om det är 600.000 invandrare som har jobb. Med så många invandrare i landet är det helt självklart att en hel del av dessa gör betydande insatser för landet. Det intressanta är den TOTALA effekten av invandringen. Det är DET som avgör hur Sverige ekonomiskt påverkas av invandringen. Och vilken den effekten är, råder det inga som helst tvivel om.
Jimmy Åkesson borde vara betydligt tydligare och tuffare i sin argumentation mot de övriga riksdagspartierna vad gäller de nationalekonomiska effekterna av invandringen genom att framföra ovanstående FAKTA. Sverigedemokraterna är idag det enda parti som lutar sig mot den nationalekonomiska forskningen om invandringens ekonomiska påverkan på Sverige. Den enda invandring som är lönsam för Sverige är invandring i yrken där det råder brist i Sverige. Denna invandring är SD positiv till. Men den delen av invandringen till Sverige är minimal.
Även då skall man dock komma ihåg att locka högutbildad arbetskraft till Sverige naturligtvis är bra ur nationalekonomisk synpunkt men det innebär även att Sverige stjäl utvecklingsländernas spetskompetens, det lilla antal högutbildade personer som dessa länder har råd att producera och som är deras enda hopp för att utvecklas och nå välstånd och oberoende. Att ett land som Sverige med stora resurser att utbilda sin egen arbetskraft skulle ägna sig åt den typen av ”brain-drain” framstår som omoraliskt och neokolonialistiskt.
“Forskning och beprövad erfarenhet”
