OPINION Kulturmagasinet Kobra reder i veckans avsnitt ut begreppet “white trash”. Programmet håller sig i stort sett sakligt till uttrycket när de för en diskussion kring hur white trash används och vad det står för i svensk kontext. Dock pekas som vanligt Sverigedemokraterna ut som roten till det onda och utmålas som orsaken till begreppets spridning i Sverige.
Det är i en intervju med en doktor i filmvetenskap, Hynek Pallas, som Sverigedemokraterna får skulden för begreppet. Han menar att användandet av white trash hänger ihop med Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen samt det “fula och äckliga” (Pallas ordval) ordet massinvandring. Anklagelsen som Pallas riktar mot Sverigedemokraterna är helt ogrundad och Pallas hänvisar heller inte till något underlag. Det är inte konstigt eftersom det är befängt att mena att Sverigedemokraterna bär skulden för spridningen av begreppet.
Tidigare har en S-politiker kallat sverigedemokratiska väljare för white trash men så lågt sänker sig inte Kobra. De riktar i stället en stark kritik mot begreppet i programmet och menar att det är otroligt nedsättande. Det finns olika perspektiv på vilket sätt det är nedsättande. En språkjournalist menar att det är rasistiskt, inte för att det är nedsättande mot vita utan för att “trash” avser fattiga svarta medan man måste sätta “vit” framför när man talar om fattiga vita. Det postkoloniala och anti-vita perspektiv som denna journalist intar utesluter att det existerar rasism mot vita, vilket i sig kan ses som rasistiskt. Mer om det anti-vita perspektivet kan du läsa om här i Krumans utmärkta krönika.
Åsa Lindeborg, journalist på Aftonbladet, intervjuas också och säger att det är en klassfråga, de som är white trash är samhällets bortglömda underklass. Den enda som verkar ha en neutral syn på det hela är programledaren, Kristofer Lundström, som menar att det är nedsättande oavsett vilket perspektiv man har.
Trots de vänstervridna åsikter som kommer till tals är programmet sevärt, särskilt ur historiskt perspektiv när de talar om begreppets ursprung som sträcker sig ända till 1830-talets USA. Uttrycket myntades av svarta slavar för att benämna vita som också tillhörde samhällets lägst stående klasser. Det förekommer också intressant statistik i programmet som visar att användningen av begreppet på nätet ökat markant på bara några år. White trash verkar ha fått en plats i det vardagliga språkbruket och det leder till en del frågor, framförallt frågan om hur vi skall förhålla oss till begreppet.
På ett teoretiskt plan kan det tyckas enkelt att fördöma uttrycket, men eftersom det används så flitigt i det verkliga livet kommer det att bli svårt att helt radera ut användandet. Begreppet används flitigt eftersom det fyller ett behov, ett behov av att sätta ord på en typ av människor, där white trash kan ses som en av många olika kategorier. Det verkar som att vi människor har ett behov av att kategorisera, dels för att underlätta förståelsen av vår omvärld, men även för den egna identiteten. Vi placerar även in oss själva i olika grupper. Det ser vi inte minst i grupperingar i form av subkulturer, men även grupperingar efter etnicitet och religion skvallrar om detta behov.
Sammanfattningsvis kan man mena att spridningen av begreppet bottnar i människors behov av att kategorisera. Jag tror inte att användandet av white trash i sig är problematiskt och jag anser inte heller att det är rasistiskt. Det som istället kan bli problematiskt är om det hamnar på den politiskt korrekta agendan att eliminera detta språkbruk, då får vi ännu ett fall där mediernas åsikts- och språkbrukspoliser tar fram rasiststämpeln. Om det sker kommer det inte att vara i försvar för de vita, utan rasismen anses då ligga i prefixet “vit” och ses då som riktad mot svarta. Att begreppet myntades av svarta gör det hela i så fall bara än mer paradoxalt.
Maria
