FILM Play heter en ny film av Ruben Östlund som skildrar den verklighet många svenska barn växer upp i, med personrån, oprovocerad misshandel och en allmän svenskfientlighet. Denna bild passar så klart inte in i Aftonbladets märkliga världsbild.
Åsa Linderborg, kulturchef på nämnda blaska och medlem i Vänsterpartiet då de stoltserade med tilläggsnamnet Kommunisterna, recenserar filmen och inleder med följande svada:
Jag försöker sammanfatta filmen Play för min tolvåring: tre killar i tioårsåldern blir rånade på sina mobiltelefoner av fem lite äldre killar, som är svarta.
– Och?
– Det hände egentligen inget mer. Fem våldsamma, beräknande svarta killar rånar tre passiva svennebarn.
– Är han som gjort filmen typ Sverigedemokrat eller nåt?
– Nej, verkligen inte.
– Men varför gjorde han en sån film då?
“Svennebarn”. Hade Linderborg varit lika frikostig med epiteten om det motsatta förhållandet gällt tro? Och har Linderborg uppfostrat sina barn till att tycka – precis som tidningen mamma jobbar på – att alla som över huvud taget vågar skildra den bistra verkligheten utanför de segregerade nyhetsredaktionerna och villaområdena är världens avskum, är det riktiga illa. Det säger inte bara något om hennes olämplighet som journalist, utan även som mor.
Ruben Östlund vet att hans publik tillhör den del av medelklassen med intellektuella ambitioner som bejakar det mångkulturella samhället. Han vill skaka om såna som mig. Men vad vill han att jag ska tänka?
Att fattigdomen i invandrarförorterna är så stor, att de som bor där måste ta andras grejer? Vissa är fattiga och andra är rika. Kan filmens ärende verkligen vara så banalt?
Linderborg är uppenbarligen i ett akut behov av ett rejält verklighetsuppvaknande och kanske borde bege sig till de “berikade” områdena omkring våra storstäder som hon och hennes gelikar säger sig vurma så mycket för, och där iaktta och kanske själva uppleva allt det nya, spännande.
Vidare menar Linderborg att “tassandet” kring filmen är det riktigt omskakande, “att ingen vågar ta konflikt med en arty filmare som slänger ur sig en massa provokationer som han inte riktigt tar ansvar för”.
Linderborg är dock i gott sällskap: Jonas Hassen Khemiri på DN har bland annat kallat filmen “rasistisk”, en obligatorisk floskel då verkligheten inte rättar sig efter journalisternas förvridna verklighetsbild.
