SVAR PÅ TAL Att sabla ned det man kallar “högerpopulistiska” och “främlingsfientliga” partier är ett kärt besvär bland proffstyckarna i svenska medier. Svenska Dagbladet har både på nyhets- och ledarplats de senaste dagarna gottat sig åt och grundlöst dragit stora växlar på att förre partiledare i norska Fremskrittspartiet, Carl Hagen, inte nominerades som partiets representant i norska Nobelkommittén.
SvD slår på stora trumman – man talar om “storkrig”, “fullt krig”, “förre partiledaren rasande” osv. Carl Hagen “är förbrukad”, “ett sänke som bidrog till ett katastrofalt dåligt resultat”. FrP:s krishantering beskrivs som “undermålig”. Nuvarande partiledaren Siv Jensen är enligt SvD “inte någon höjdare” och leder ett “villrådigt parti”. gott om svepande tomma fraser, utomordentligt torftigt med politisk analys.
En läsare som kallar sig marcus33 ilsknade till över detta och skrev en lång kommentar som i analytisk skärpa överglänser SvD:s yrkestyckare så fullständigt att man kan fråga sig om de inte borde byta plats med varandra. Vi återger kommentaren i sin helhet:
Alldeles oavsett hur det är med interna generationsväxlingar inom Fremskrittspartiet och vem som ska representera partiet i den norska Nobel-kommittén (bara en sådan sak!) så är det knappast ett parti i kris, vilket skribenten borde veta. Partiet har studsat tillbaka i opinionen sedan skandaler och ligger rätt i tiden med sina åsikter.
Både FrP och den norska demokratin bestod prövningen som Breivik ställde dem inför. Stoltenberg var noggrann med att under de svåraste tänkbara förhållanden stå upp för en fri debatt utan skuldbeläggande och utfrysning av åsikter. Han insåg blixtsnabbt det som ett helt svenskt etablissemang har så förtvivlat svårt att acceptera: demokrati ÄR ord. Demokrati är meningsutbyte, att få uttrycka sina argument utan att tystas.
I den ofriska, underutvecklade svenska debatten användes Breiviks illdåd som ett osmakligt slagträ, och gör det fortfarande. Politiker, media och tyckare ser sig själva som folkuppfostrande propagandister vars uppgift är att maximera de tarvliga politiska poäng som går att tas på meningsmotsåndarnas bekostnad.
Stoltenberg stod upp för demokratin, svenskt etablissemang tog chansen att gå lös på dess fundament med släggor av hat, hot, hets. I Sverige kan normaleuropeiska åsikter inte framföras utan risk för den egna karriären, vardagen, hälsan. Det radikala “föregångslandet” Sverige har inget att yvas för, men mycket att lära av våra grannar.
Ändå går även Sd stadigt framåt, trots alla ansträngningar. 8.4% i YouGovs senaste. Deras åsikter om en sammanhållen nationalstat med hanterbar invandring ligger i tiden när mångkulturens alla avigsidor inte går att dölja genom pressembargot längre och det internationella kapitalets missgrepp ligger nakna för alla att se.
Vi behöver MER folkstyre, inte mindre, en återgång till ett demokratiskt folkhem, inte en globalistisk rotlös dystopi.
