YTTRANDEFRIHET Katrine Winkel Holm talade på mötet Ord som dödar? på Oslo militära samfund i lördags tillsammans med Bruce Bawer, Björn Staerk och Walid al-Kubaisi. Hennes inledningsord hörs i videon ovan med svenska texter. Hennes budskap: vänstern i Danmark har misslyckats med att skylla Anders Behring Breiviks terror på islamkritiker, exempelvis Dansk Folkeparti. DF har i Danmark tvärtom gått stärkta ur vänsterhatets kampanj.
Själv kan jag konstatera att det i Sverige förefaller vara tvärtom. Lyssnar man på svenska media kan det mesta skyllas på “främlingsfientliga och islamofoba krafter”. Näst i tur är det nog mitt, och mina åsiktsfränders fel, att tomten har flyttat från Korpilombolo…
Förra veckan lade jag upp videos från ett möte i Köpenhamn på Trykkefrihedsselskabet den 5/11 där bland andra Douglas Murray deltog. Det var särskilt ett konstaterande som han gjorde, som jag har funderat mycket över den senaste tiden.
Kolla in minuterna cirka kl 6:00 – 9:30 där Douglas Murray talar om yttrandefriheten. Hans inspirationskällor är två brittiska intellektuella: poeten och polemikern John Milton (1608-1674) och filosofen och nationalekonomen John Stuart Mill (1806-1873).
För det första: Det kan vara så att du behöver höra åsikter som du inte vill lyssna på. Du kan ha fel. Och om du inte har helt fel så kan du ha delvis fel. Och du kan behöva få en skjuts in på en bättre väg. Kanske kan du inte komma tillbaka på en bättre väg om du inte får höra åsikter som en del människor missunnar dig.
För det andra: Även om en åsikt är felaktig kan det omöjligt skada dig att få höra den. När du lyssnar på åsikten får du dessutom reda på de motargument som din motståndare använder som vapen mot dina åsikter. I och med det har du möjlighet att stärka dina egna argument, du kommer att bättre veta varför dina åsikter är de rätta.
Jag anser att dessa insikter är grundläggande inte minst i Europa idag när det finns starka rörelser för att kriminalisera åsikter, yttranden och skrifter. Låt mig ge er ett exempel. Den automatiska reaktionen mot den förfärlige David Irving med sin falska doktorsexamen, sin låtsasvetenskap och sitt förnekande av förintelsen är att förbjuda honom att yttra sig. Jag tycker att det är fel väg att gå. Den rätta vägen är att debattera med honom och låta andra vetenskapsmän krossa hans argument. Om man inte gör det kan ni vara fullständigt övertygade om att allteftersom nya generationer kommer som endast ser att man har satt munkavle på Irving och blir övertygade om att ett antal hundar är begravna och helt enkelt betvivlar förintelsens reella historiska existens. Och så står vi där med rumpan bar och saknar argument för det som vi vet är sanningen.
Att tysta åsikter gör att vårt samhälle försvagas och vi blir alltmer oförmögna att försvara och stå upp för våra historiska sanningar.
Idag, när jag lyssnar på Studio Ett i P1 och hör de svenska programledarna som två dräglande kamphundar försöker att till varje pris få tillfrågade norska experter att vilja förbjuda Anders B. Breivik att tala fritt i den kommande rättegången om sina motiv till terrorn den 22 juli, så står Douglas Murrays ord upp som en fyrbåk i novembernatten för mig. Vad har svenska PK-journalister med att göra att terroristen kallar sig för ‘kommendör för den norska motståndsrörelsen’? Är detta kommendörskap plötsligt hans största synd?
Ursäkta, men vad betyder det att en del människor blir kränkta över att Breivik får tala fritt ur hjärtat i en rättegång jämfört med det lidande som han har förorsakat så många människor med sin terror? Är det inte dags att plocka fram proportionalitetsvågen här? Vad betyder hans struttiga paraduniformer och narcissism i jämförelse med att få höra hur han verkligen tänkte när han planerade sina missdåd? För väldigt många berörda är jag övertygad om att vägen till försoning – inte förlåtelse – för dem själva kan vara att få alla korten på bordet. Och vi andra kan bara lyssna eller låta bli.
Problemet är att PK-samhället är så fullständigt övertygat om “de breda massornas”, det vill säga “folkets” dumhet och att vi skulle vara oförmögna att själva bilda oss en uppfattning och övertygelse av det som kommer fram under en god rättegång i ett demokratiskt styrt parlamentariskt samhälle. Min förhoppning inför Breiviks rättegång är att hela det norska folket, alla som förmår och orkar, utan några PK-filter ska få lov att höra vad han har att säga.
Madame du Nord
