KRIMINALVÅRDSKRIS Kriminalvården i Sverige går med stora underskott. Man har nu en plan för att få budgeten i balans till 2015 men då behöver kostnaderna kapas rejält, med en halv miljard kronor redan 2012. Det betyder i klartext att flera anstalter och häkten måste avvecklas. Dessutom vill man tumma på säkerhetsklassningen för att på ett effektivare sätt kunna utnyttja de anstaltsplatser som blir kvar. Vad denna kris beror på håller man dock tyst om.
Att svensk kriminalvård går på knäna är inte konstigt. Det är framför allt de grova brottslingarna på de högt säkerhetsklassade anstalterna som kostar mycket pengar. I denna grupp är enligt uppgifter från Brå idag mer än hälften utlänningar och andelen fortsätter att öka. Det är alltså i allt större utsträckning andra länders kriminalvård som Sverige bekostar. Till detta ska adderas alla de som på papperet är svenskar men som är första eller andra generationens invandrare.
Besparingar på kriminalvården får en rad negativa konsekvenser. Mindre resurser ger sämre rehabilitering och ökade risker för återfall i brott efter avtjänad strafftid. Det innebär också sämre rutiner och säkerhet på anstalterna så att mer knark kommer in, fler kriminella strukturer kan verka inom anstalternas väggar, fler rymningar kan ske, fler våldsbrott mellan fångarna och även större risker för våld mot personalen.
Besparingar som leder till färre platser på anstalterna får också effekter på vilka strafftider domstolarna dömer ut och hur stor andel av de utdömda strafftiderna som verkligen avtjänas. Det innebär att vi får fler kriminella ute i samhället vilket i sin tur förstås leder till fler brott och ökad otrygghet för medborgarna. Kriminalvården skriver om underskotten och de aviserade besparingarna på sin webbplats. Man nämner dock inte ett ord om alla de negativa konsekvenser som vi redogör för ovan. Självfallet skriver man heller inget om att denna kriminalvårdskris är intimt förknippad med Sveriges ansvarslösa massinvandringspolitik. Det får som vanligt vi göra i stället.
