OPINION Oisin Cantwell på Aftonbladet har knappast gjort sig känd för att ha alla indianer i kanoten. Nu har han dock överträffat sig själv. I en krönika tar han dem som begått grova sexövergrepp mot barn i försvar och fördömer de privatpersoner som gör det som borde vara statens uppgift – sörjer för de potentiella framtida offrens säkerhet genom att inrätta ett sökbart register över dessa avskyvärda brottslingar.
Sverige är som bekant ett land där man ofta månar mer om brottslingens integritet än om brottsoffrens säkerhet. Utlänningar som kommer hit för att mörda och våldta utvisas ofta inte därför att det kan vara farligt för dem att återbördas till sina gamla hemländer samtidigt som faran för den svenska allmänheten att ha dem kvar i landet ignoreras.
Pedofiler utgör heller inget undantag. De släpps regelmässigt ut vind för våg efter korta straff eller tafatta försök till vård, utan vare sig elektronisk övervakning, kemisk kastrering eller möjlighet för barnfamiljer att informera sig om var de finns. De kan därför ostört begå nya övergrepp mot barn, något som påfallande många av dem också gör, igen och igen och igen.
Några i Sverige har ledsnat på att staten skyddar pedofilerna i stället för barnen och därför inrättat register på Internet över dömda sexbrottslingar där var och en med några enkla klick kan ta reda på om några sådana finns i det område där man själv bor och har sina barn ute och leker. Detta uppmärksammar Aftonbladet i en artikel, naturligtvis utan att nämna webbplatsens namn eller adress, men troligtvis rör det sig om sajten Stoppa pedofilerna.
Redan i nyhetsartikeln ojar sig Aftonbladet över att det är olagligt att hänga ut pedofiler och blandar ihop sak och person genom att paradoxalt nog hänga ut initiativtagaren till sajten med namn och politiskt och kriminellt förflutet. Men som den skenheliga tidning man är har man också gett en av sina slaskproducerande krönikörer, den i detta avseende pålitlige Oisin Cantwell, i uppdrag att riktigt frottera sig med vilka motbjudande personer det är som driver sajten och hur nedrigt det är av dem att låta dessa stackars pedofiler schavottera på detta sätt.
Det är ett avskyvärt tilltag skriver Cantwell. Hat är ju inte en lösning menar han så där lagom klyschigt. Att webbplatsens huvudinnehåll och syfte inte handlar om hat utan utgörs av ett register över pedofiler, dvs objektiva fakta, det tycks gå Cantwell förbi. Han undrar också om vi som deltar i denna “beklämmande häxjakt” kommer att känna något ansvar den dagen någon uthängd blir lynchad eller får sitt hus nedbränt. Vilket ansvar han och andra pedofilkramare känner för de barn som helt i onödan blir våldtagna därför att förövarnas integritet prioriteras framför barnens säkerhet hade nog varit en mer relevant fråga att ställa.
Sajten är motbjudande säger Cantwell eftersom den består av sida upp och sida ner med män och kvinnor som dömts för sexbrott av ett eller annat slag – landskap för landskap, namn, ålder, adress, personnummer, beskrivning av brottet, målnummer till domarna osv. Nej, självfallet är det inte trevligt att så koncentrerat och obarmhärtigt konfronteras med att det i vårt land finns ett aktningsvärt antal inte bara sjuka utan också så sociopatiska personer att de inte drar sig för att agera ut dessa perverterade lustar. En omskakande upplevlse kan däremot vara nyttig – problem försvinner som bekant inte för att man sopar dem under mattan.
Och jag förespråkar vare sig lynchning eller mordbrand mot dessa de föraktligaste bland människor. Men om jag väger risken för att något sådant ska ske mot risken att ett antal barn blir våldtagna så råder det ingen tvekan om vilken risk jag väljer att minimera. Brottsofferperspektivet väger i min värld tyngst.
Och sen kommer det. Där argumenten tar slut tar smutskastningen vid. Cantwell har i likhet med Aftonbladets reporter vaskat fram att initiativtagaren till hemsidan har varit med i någon obskyr nazistisk organisation. Nej, jag tycker inte heller att nazister har särskilt många rätt när de orerar om biologisk renrasighet och judiska världskonspirationer, men även en blind höna kan hitta ett korn och att ta avstånd från pedofiler och vilja skydda deras offer framstår för mig som rätt och riktigt vare sig det är Moder Teresa eller en före detta nazist som gör det. Och omvänt – att offra oskyldiga barn för pedofilernas integritet är inte mindre fel bara för att det är en självutnämnd godhetsapostel som Oisin Cantwell som bär fram offret till altaret.
Cantwell tycker heller inte att det gör så mycket om medelålders karlar våldför sig på 14-åriga flickor, bara de tar reda på att offret är könsmoget först. Exakt hur detta ska gå till berättar inte Cantwell, kanske menar han att förövaren kan göra det genom ett lite mer försiktigt inledande testövergrepp, varefter han sedan kan övergå till de mer brutala sexualbrotten om han finner att könsmognad föreligger??? Cantwells sluttandeplanretorik härvidlag väcker hur som helst funderingar kring var han själv har sina sexuella preferenser.
Nej, det enda tillfälle då det kan finnas någon förmildrande omständighet för sex med en 14-åring som kan berättiga den som haft detta till att slippa hängas ut som pedofil, det är om sexet varit ömsesidigt medgivet, skett inom ramen för en kärleksrelation, bägge parterna varit nyktra och den andra parten varit högst 15 år gammal. Men sådana sexuella aktiviteter leder väl å andra sidan heller inte till åtal så frågan är akademisk.
Skampålen är avskaffad säger Cantwell utan att utveckla varför detta skulle vara så odelat positivt. I ett civiliserat samhälle sköter domstolsväsendet rättskipningen tillägger han. Ja, visst är det så, och om det skedde i Sverige skulle inte den här typen av webbplatser behövas. Då skulle dömda pedofiler inte släppas ut i områden där det fanns barn, då skulle samhället förse sexbrottslingarna med elektronisk övervakning och inrätta egna webbplatser där oroliga barnföräldrar kunde hålla koll på var de befinner sig. Så gör man i USA. I Sverige där man på grund av flera decenniers flumradikalistisk kriminalvård har fått skyddsprioriteringsordningen om bakfoten tvingas i stället enskilda medborgare ta saken i egna händer.
Om denna person råkar vara en före detta nazist så må det vara hänt. Det framstår i varje fall för mig som ett påtagligt framsteg om en nazist kan reformeras till att jaga pedofiler i stället för judar. Det menar jag att varje normalbegåvad svensk borde inse. Tyvärr måste man återigen konstatera att Oisin Cantwell inte tillhör den gruppen utan snarare den så kallade begåvningsreserven. När han sedan avslutar sitt försvarstal för pedofilernas rätt i samhället med ett upprop till oss andra om moraliskt ansvar, då blir det inte bara svagsint utan rent motbjudande.
Mats Dagerlind – Demofon
Länkar
