KULTURDEBATT I Uppsala pågår utställningen “Hedersrelaterat våld” på Fredens Hus. Utställningens syfte är att ifrågasätta synen på hedersvåld som ett problem endast bland invandrare. Termen hedersvåld är en benämning för våld när det används för att bibehålla hedern inom en specifik grupp. Detta är uteslutande ett fenomen bland invandrade etniska grupper. Slår man upp termen i Nationalencyklopedin får man en utförlig beskrivning av vad som går under benämningen hedersvåld:
hedersvåld, hedersrelaterat våld, våldsakt eller tvångsåtgärder där skälet anges vara att återupprätta familjens eller släktens heder. [...] Hedersmord förekommer inom t.ex. maffiaklaner och i patriarkala samhällen kring Medelhavet, i Mellanöstern och i delar av Central- och Sydasien. De är där oftast förbundna med vissa sexuella normer, som framför allt utgår från att kvinnornas sexualitet hålls under kontroll av familjens män. [...]
I utdraget ser man tydligt att det inte rör sig om ett svenskt fenomen. Utställarna säger sig vilja förmedla en mer mångsidig bild av hedersvåldet. Detta genom att belysa att majoriteten av vad de kallar hedersvåld mot kvinnor utförs av svenska män. Det är helt korrekt att majoriteten av våldet mot kvinnor är mellan svenskar, men hedersrelaterade brott är ett problem bland invandrare. Verskamhetschefen uttrycker sig sålunda:
– Tanken är att belysa att det finns andra former av hedersrelaterat våld än de som förknippas med invandrare och som det skrivs om i medierna. Det är en viktig fråga att diskutera framför allt för ungdomar som inte vet att det finns svensk hederskultur, säger verksamhetschef Jesper Magnusson till UNT.
Magnusson jämför sedan hedersvåld med pennalism och barnaga. Det verkar som att det finns en vilja att utsläta hedersvåldet bland invandrare genom att framhäva våra svenska våldstyper. Det lär knappast göra någon inverkan på utbredningen av våldet vare sig bland svenskar eller invandrare, snarare tvärtom så bidrar utställningen till att förringa och bortse från problemen med hedersvåldet. Oavsett om gärningsmannen är svensk eller utländsk, skall våldet mot kvinnor bekämpas. Men utställningens syfte är inte att bekämpa våldet utan “falska” fördomar om invandrarkulturer.
Det blir tydligt att utställarna har en politisk agenda bakom projektet när de så ogenerat förvränger fakta. Det är farligt när museer och andra samhälleliga institutioner arbetar efter en ideologi, i det här fallet den politiskt korrekta. Dess förespråkare så förblindade av sitt arbete med att förmedla denna ideologi att de förbiser demokratiska principer och självständigt tänkande. Kritik av utställningar som denna avfärdas som rasism, endast deras åsikt är den rätta oavsett sanningshalt. Museerna skall sträva efter att vara ideologiskt obundna, och tyngdpunkten i deras arbete skall ligga på uppdraget som folkbildare och förvaltare av kulturarvet, inget annat.
Maria
