FULMEDIA Så ska då ytterligare en av Sveriges många kompetenta journalister ge sig i kast med att analysera PI och Avpixlats övertagande av stafettpinnen. Och, som brukligt är, blandas lösa rykten med rena felaktigheter. Låt oss presentera Svenska Dagbladets Tobias Brandel och orgien i faktafel!
Det första uppenbara felet Brandel gör är att rådfråga Annika Hamrud, en kvinna som gjort sig känd för att agera SD-expert utan att ha många rätt i det hon säger och med närmast noll insikt. Dessutom har hon haft en märklig ovana att påstå att PI skulle ha lagt upp uppmaningar till våldtäkt (!) mot henne. Men i de politiskt korrektas bubbla frodas nepotismen som aldrig förr och är man “expert” i ett sammanhang är man det genast livet ut även i övriga mediekanaler. Vi minns dessutom Hamruds pinsamma försök till att tolka Sverigedemokraternas “hemliga kodord” i en artikel på SVT Debatt. För övrigt har Hamrud nyligen fått nytt jobb som lärare – i journalistik.
Enligt Hamrud har PI och nu Avpixlat gett självförtroende åt “de här personerna”, alltså de som inte delar hennes och kollegornas uppfattningar.
– De har skapat kampanjer, uppmanat läsare att kommentera olika frågor, förklarat hur man gör och berättat vilka man ska hoppa på, säger Annika Hamrud.
Brandel fortsätter raskt till nästa rykte han svalt med hull och hår:
Grundkonceptet för Politiskt inkorrekt har sedan starten varit att publicera namn, personuppgifter och bild på personer med utländsk bakgrund som dömts för brott, samt att lyfta fram SD.
Att invandrare är överrepresenterade i vissa typer av råare brottslighet är inget PI eller Avpixlat kunnat rå för, ty sådan ser verkligen ut. Det är just denna bild de etablerade medierna konsekvent försökt gömma bakom vinklade och förljugna artiklar som gång på gång avslöjats som rena falsarierna. Sen har det knappast varit exklusivt utländska gärningsmän. Hade Brandel bemödat sig med att titta igenom PI:s arkiv bara några månader bakåt hade han kanske fått sig en mer sanningsenlig bild.
Att lyfta fram SD har PI mycket riktigt gjort då redaktionen och dess skribenter till stora delar sympatiserat med partiets politik. Eftersom etablerad media är så bra på att skriva ren dynga om partiet gjorde PI tvärtom, så det blir lite mer balans i rapporteringen. Hur många gånger har PI inte rätat ut lögner och påhitt i gammelmedia? Allt detta hat, för vad? För att partiet önskar sätta landets eget folk främst? Något som är tämligen normalt i resten av världen – i Sverige är det dock “rasism”.
Avpixlat kommer att fortsätta rapportera sakligt om SD eftersom de är det enda partiet i Sveriges riksdag som vågar ställa de känsliga frågorna och diskutera diverse tabun. SD:s första år i riksdagen har för övrigt på ett synnerligen obehagligt sätt blottlagt den fullständiga inkompetensen och dumnaiva inställningen som finns hos sjuklöverns ledamöter. Att sitta i plenisalen år efter år och nicka till verkar ha förflyttat många av dessa människors verklighetsförankring till en annan galax.
Brandels mest pinsamma blunder kommer dock härnäst:
Sverigedemokraterna förnekade länge alla band till PI. Tidningen Expo har emellertid avslöjat att riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD) upplåtit ett konto till sajten och att SD-politikern Chang Frick varit med i redaktionen.
1. Expo har inte avslöjat någonting. PI gick tidigt ut med att Kent Ekeroth stod för det nya donationskontot. Flera veckor senare gjorde Aftonbladet det till ett “avslöjande”.
2. Chang Frick har aldrig någonsin suttit i PI:s redaktion (och har för övrigt inget som helst samröre med Avpixlat heller för den delen!). Han var skribent med begränsad tillgång till sajten under ett kort tag.
3. SD och PI:s “band” har bestått av ovannämnda, varken mer eller mindre.
Även journalisten Niklas Orrenius får vara med på ett hörn, som nyligen påstod att PI publicerat personnummer på dömda brottslingar. Orrenius verkar ha svårt för att skilja på personnummer och födelsedata.
– På Flashback gäller nästan total yttrandefrihet, men på Politiskt inkorrekt modereras kommentarerna hårt för att bara visa en viss bild, säger Yasmine El Rafie, sociala medier-korrespondent på Sveriges Radio.
En annan förklaring till framgångarna är att PI, trots att de gått längre i retoriken än SD, också noga hållit rent mot nationaldemokrater och nazister och själva plockat bort många rasistiska läsarkommentarer för att inte skrämma bort läsare. På så sätt har man ironiskt nog själv anklagats för att bedriva samma typ av censur som de etablerade medierna.
Det enda korrekta i Brandels artikel. Vi har konsekvent tagit avstånd från alla former av rasism, nazism, antisemitism och dylikt – något vi mycket riktigt fått en del skit för av nämnda grupper. Men då vi som sagt inte vill ha med dessa att göra sörjer vi knappast deras avoga inställning gentemot oss. Angående moderering har Avpixlat för avsikt att öppna upp ännu mer för dialog med meningsmotståndare, såväl i artikel- som kommentarsform. Att övervaka tusentals kommentarer varje dag är dock inget enkelt jobb och många är ute efter att förstöra, i bland är det inte helt enkelt att skilja dem åt.
Politiskt inkorrekt har emellertid gått tillräckligt långt för att många gånger JK-anmälas för bland annat förtal och hets mot folkgrupp. Men eftersom sajten saknar utgivarbevis och ansvarig utgivare, finns det ingen att åtala och anmälningarna läggs ner.
En lag som inte ens erkänner svenskar som en folkgrupp ger vi inte mycket för. Det är en pajaslag utan dess like. I landet där Kinapuffar och en glass anses “rasistiska” anses detta dock vara fullt naturligt.
Anonymitetsaspekten är grundläggande för den här typen av sajter som verkar i den juridiska gråzon där ingen ansvarig person finns för publiceringarna. Och personerna bakom PI har varit duktiga på att behålla sin anonymitet, trots att deras egen verksamhet är att namnge andra personer. Det lär människorna bakom Avpixlat också vara. Och om någon kommer dem på spåren går det alltid att starta en ny sajt.
Tack vare Brandel och hans kollegor är det tyvärr så det måste fungera i Sverige 2011. Hot och förföljelse av de som inte tycker likadant som tidningarnas ledarskribenter har blivit en del av vardagen och tas inte på allvar av varken journalisterna själva eller våra folkvalda – snarare sker det med dessa gruppers tysta medgivande. Vi har dessutom en statsminister som sanktionerar våld mot oliktänkande, “det får man räkna med” som Reinfeldt uttryckte det.
Som källa anger Brandel Expo, Medierna i P1 och Sydsvenskan.
Expo som startades av bland annat Tobias Hübinette, en multikriminell person. Fortfarande i dag finns personer med kopplingar till vänsterextrema organisationer i Expo som inte drar sig för att hota och utöva våld. Medierna i P1 som trodde sig avslöja något om PI, i stället blandade man friskt teorier med gamla nätrykten. Bland annat skulle PI:s före detta redaktör ha överlåtit domänen/servern till övriga redaktionsmedlemmar efter sin död (!). Programmet använde i sin tur AFA som källa. Och Sydsvenskan som nyligen gav plats åt “frilansjournalisten Anders Paulsson”, som med största sannolikhet är en pseudonym för en vänsterextremist med diverse domar på sitt samvete.
Bra försök, Brandel, men aspirationerna på Guldspaden får du nog lägga på hyllan.
