AFTONBLADET På Jan Helins redaktion säger man sig som bekant gilla olika. Frågan är bara vad det är för olikhet man talar om. Det kan i varje fall knappast vara etnisk mångfald. Läser man förteckningen över redaktionsmedarbetare och tittar på deras bylinebilder framstår Aftonbladets rekryteringsurval snarare som något som skulle göra svenska nynazister och rashygienister lyriska.
“Mr Olika” själv bor dessutom i det närmast kliniskt vita rasrena villaområdet Äppelviken - själva sinnebilden av en nationalistisk folkhemspastoral, så nära en Carl Larsson-akvarell man kan komma i huvudstaden. Sanningen är att knappast någon svensk journalist som säger sig hylla det nya mångkulturella Sverige själv bor eller arbetar i denna enligt dem så berikande etniska smältdegel. Det handlar i stället om tomma fraser och läpparnas bekännelse från personer som själva köpt sig fria från att delta i massinvandringsexperimentet.
Det handlar om att hycklande peka finger mot och säga fy till de svenskar som av socioekonomiska orsaker inte kunnat skaffa sig en bostadsrätt på Södermalm i Stockholm eller en Bullerbyvilla i Äppelviken, svenskar som dagligen lever med konsekvenserna av de vidöppna gränsernas migrationspolitik och som i allt större antal börjat uttrycka sitt missnöje. Aftonbladet är inte unika i media-Sverige, man är bara lite värre än de andra – sämst i klassen på mångfald och olikhet i praktiken men bäst i klassen på att bräka om det på sina tidningssidor.
Klicka för större bild
